278 ERIE XIV,.

Att rimkrönikans berättelse om de yttre händelserna är
sann, därpå finnas andra, ovedersägliga bevis. Vi få blott
hoppas, att den roll Karin här spelade icke varit den att med
vett och vilja locka sin ungdoms älskade 1 fördärvet, utan
att hon sig själv ovetande blivit ett redskap för konungens
och hans förtrognes onda planer. Men nog har minnet av
barndomsvännens hemska slut mången gång trängt sig på
henne mitt ibland hovlivets nöjen och festligheter.

u

Redan långt innan Erik ännu lärt känna Karln Månsdotter,
skall han ha tillsport ständerna, om han, ifall de engelska
giftermålsunderhandlingarna strandade, finge fritt välja den
honom behagade inomlands, oberoende av vilket stånd hon
tillhörde. Antagligen kände Erik sin egen nyckfullhet och
ville ha fria händer för att kunna låta den råda. Frågan åter-
kommer gång på gång, och år 1565, då det underhandlades
om giftermål med Renata av Lothringen, samtyckte rådet
till att om konungen ej finge tillfredsställande svar från hen-
ne, skulle han få »taga sig en drottning här inne i riket utav
vad stånd och kondition som Hans kongelige Maj:t vore bäst
behageligit, till att leva med uti ett kristeligit äktenskap,
undfly Guds förtörnelse och bekomma äkte livsarvingars.

Dock bådo rådsherrarne i underdånighet, att det ej måtte
ske inom ringare stånd än adeln.

På det ständermöte, som vid distingen samma år hölls 1i
Uppsala, framlades rådets utlåtande, och i den kungliga pro-
positionen till ständerna hette det, att konungens ensörjen-
het icke borde tänkas »vara av Gud allsmäktig till ett straff
Hans kongelige Maj:t uppå lagt, alldenstund hans gudom-
lighet plägar all kristelig äktenskaps stadge gilla». Nej, det
hela vore tillställt utav »satans ledamot, som H:s kungl.
Maj:ts ovänner äro, både inländske och utländske»,. Som-
liga av dem hade »H:s Maj:t med lögn och falska ord hos
andre främmande herrar försmädat och föraktat», och andra,
som brukats i underhandlingarna, hade »sicke gjort sådan flit
och förfordring, som de uti sådan kristelig handel pliktige
vore till att bevisa». Därav hade följden blivit, att Hans
Maj:t »med förgävlige ord och löse förhalningar ifrån den ene
tiden till den andre blivit uppehållen. Vad H:s k. Maj:ts
