286 ERIK XIV.

rade: ”Gudi lov, väl.” Därtill sade den unge herren: ”Det är
gott', och satte sig ned igen och kallade först herr Nils och
sedan oss alle fem var för sig fram och tog oss i hand. Och
sedan skulle vi sätta oss ned på det försäte igen. Därefter
kallade storfursten herr Nils till sig och gav honom en kopp
mjöd av sin hand; sammaledes gjorde han oss alle fem var
för sig, den ene efter den andre, desslikes ock de tre tolkar
med. Så gjorde storfursten tre resor å slag! med treggehanda
mjöd, och sedan kallade han oss alle fem till sig och steg upp
— och sonen med — och sade: ”Vi vilje nu avfärda eder till
Vår broder, eder herre konung Erik, och önske honom lycka
och framgång till att övervinna alle Våre fiender, och hoppas
Oss till Gud, att Vi samteligen vilje ock övervinna alle Våre
fiender och trampa dem under Våre fötter.” Och först tog
storfursten oss alle i hand, och sammaledes gjorde sonen med
och bådo oss fara i Guds fred.»

Följande år, 1567, kom verkligen en rysk beskickning för
att avhämta, Katarina. Den var stuhundrade man starks,
och »stvå av dem, de förnämligaste, voro knäser, därnäst en
myndig man deras sekreterare, alla tre gambla gråhåriga
män, heter det i en gammal berättelse. Men de skulle få
vänta förgäves på den skamliga traktatens uppfyllelse.
Litteratur: En svensk beskickning till Ryssland under Erik XIV:s

tid (Historisk tidskrift 1887).
Harald Hjärne, Svenskryska förhandlingar 1564

—72 (Skrifter utg. af K. Humanistiska vetenskaps-
samfundet i Uppsala 1897).

Nordiska sjuårskriget.

och Danmark på 1500-talet, var ett krig i längden

oundvikligt. Med Fredrik II:s och Erik XIV:s tron-
bestigning hade bägge länderna fått unga och ärelystna ko-
nungar. »Gammalt hat och unga konungar — det var rätta
orsaken till kriget», säger Fryxell. Den skymf, som Danmarks
konung tillfogat Sverige genom att upptaga det svenska riks-
vapnet, Tre kronor, i sitt sigill, besvarade Erik med att i

SÅDANA som gränsförhållandena voro mellan Sverige

1 Tre gånger & rad. — 2? Se sid. 227.
