292 ERIK XIV.

förbjöds adeln att okvasta och stupa» bönderna, d. v. s. att
straffa dem med spöslitning eller halshuggning. I stället ut-
sågos oväldiga domare att skipa rättvisa.

Från Estland kallades Horn av sin konung över till Sve-
rige för att tjänstgöra som befälhavare vid lanthären.
Men vad skulle han väl kunna uträtta, då Erik XIV utrustat
sina krigare så illa, att konungen själv liknade dem vid »en
hop får emot ulvar»?? En stor del voro beväpnade blott med
påkar och dylikt, och massor av dem blevo sjuka, ty de fingo
svälta och »voro nakna och hade intet på sigs. Med sådant
folk stod det ej i mänsklig makt att utföra några bragder.
Men häröver blev konungen ovettig och lät Horn veta, att
denne förhållit sig »obeskedligem» i kriget.

Emellertid blev Horn år 1564 kallad till en annan viktig
uppgift. Han blev »oöverste amiral» över svenska flottan.
Knappt hade han gått ombord på sitt amiralsskepp, förrän
han vid Öland sammandrabbade med en till antalet betyd-
ligt överlägsen lybsk-dansk flotta, besegrade den och vann
rikt byte. Det var en så mycket stoltare bragd, som lybec-
karne den tiden ansågos såsom Nordens skickligaste sjömän
och danskarne ej stodo dem mycket efter.

Det följande året skulle emellertid bli det ärofullaste i vår
sjökrigshistoria. Svenska flottan var då till den grad fruktad,
att vid ryktet om dess utlöpande alla andra krigsflottor rym-
de sjön ända till in i juli, då den dansk-lybska flottan änt-
ligen vågade göra Horn motstånd vid Bornholm. Här
började ett sjöslag, som blev ett av de blodigaste i vår sjö-
krigshistoria. Den danske amiralen hade färre skepp, men
dessa voro starkare bemannade än Horns, och han var därför
angelägen att snarast möjligt komma till äntring. Han lade
genast sitt amiralsskepp, Jägmästaren, ombord med det
svenska amiralsskeppet, S:t Erik. Till dess hjälp kom Finska
Svan. Då lade sig danska underamiralsskeppet Kristofer och
ett annat danskt fartyg ombord med Finska Svan. Detta
fick i sin tur hjälp av andra svenska fartyg, och så lågo snart
de båda fientliga eskadrarna bordade i en lång rad, under det
att besättningarna tumlade om i vilt handgemäng.
