308 STUREMORDEN OCH ERIKS AVSÄTTNING.

Göran förstod göra sig oumbärlig hos Erik, som ju med
all sin ärelystnad och allt skryt var en svag och vacklande
natur. Vid den vankelmodige konungens sida står denne man
av järn, denna hänsynslösa ande, som aldrig vacklar, aldrig
ryggar tillbaka inför något dåd. Göran Persson blev till slut
den ende, som Erik riktigt trodde på.

Gunstlingen blev så mycket farligare, som han bekläddes
med makten att åklaga inför den högsta domstol för hela
riket, vilken Erik upprättade, och som kallades konungens
högsta nämnd. Det var en god tanke, att de, som dömts
orättvist av lagmännen, skulle kunna där söka rättvisa. Men
olyekligtvis fick Göran Persson konungsnämnden alldeles i
sitt våld och förvandlade den till en sannskyldig blodsdom-
stol, som under de få år den verkade hann döma omkring
300 människor till döden. Hit instämdes alla, som Göran
Persson eller konungen av ett eller annat skäl ville ha oskad-
liggjorda. I Eriks skåp hittade man senare en bok, i vilken
voro upptecknade de personer, som konungen gärna ville
ha sak med för att få dem röjda ur vägen. Där uppskrevs
allt farligt, som Göran och hans utskickade »stövare» behaga-
de förtälja om de förhatliga personernas liv: och sedan före-
drogs detta inför domstolen.

Lyckades ej Göran Persson att med smilande vänlighet
och inställsamt tal locka i fördärvet dem som han ville åt,
så blevo de »marterade, räckte, pinte och brände, att de
skulle bekänna det som aldrig var, och sedan lagde på stegel
och hjulbs, såsom det heter i den förut citerade anklagelseakten
mot Erik. Andra blevo »hängde, dränkte och om nattetid
uti källare mördade och eljest ynkeligen bragte om 'liv och
levernes.

Sturemorden.

niskors öden berodde av himlakropparnas gång, och stu-
derade ivrigt astrologi eller konsten att förutsäga män-
niskors öden efter planeternas ställningar vid vissa tillfällen.
Han menade sig ha läst i stjärnorna, att en ljushårig man

I LIKHET med många på den tiden trodde Erik, att män-
