316 STUREMORDEN OCH ERIKS AVSÄTTNING.

Svante Stures tjänare Anders Simonsson, som var hos sin
herre i fängelset, har efterlämnat en berättelse »om den okri-
steliga handel, som kong Erik lät bedriva mot den salige och
ädle höglovlig i åminnelse när Gudi greve Svante Sture».
I dessa anteckningar, vilka utgöra en av de många källorna
för vår kännedom om det sorgedrama, som nu utspelades i
Uppsala, beskriver trotjänaren, hurusom hans herre »blev in-
satt uti gamla biskopshuset, som var allt överlagt på golvet
med, förlov sagt, hundeskarn, så att där var intet rum på
golvet för den stygga orenlighet. Och måtte jag», fortsätter
han, »taga en gammal grankvist och stryka rent så stort rum,
att Hans Nåde fick lägga sig ned till att läsa, med gråtande
ögon, vid pass en klocketimma. Och när Hans Nåde stod upp
igen, sade Hans Nåde: ”Ett sådant hus haver jag aldrig haft
mina hundar uti, som de nu hava mig infört.'» Senare blev
emellertid herr Svante flyttad till en bättre kammare, på
slottet.

Följande dag höll Erik tillsammans med sina vänner ett
vilt dryckeslag, från vilket han fördes berusad bort. När han
dagen efter skulle uppträda inför ständerna med ett tal om
den upptäckta sammansvärjningen, kom han av sig och trod-
de sig höra ett missnöjt mummel från några av prästerskapet
ävensom en och annan gensaga från bönderna, varför han i
hast upplöste sammankomsten. Härom har han antecknat
följande i dagboken: »Maj 18. Pingstdag. Fyllde några
gäster mig med starkt vin emot deras och min egen vana.
Maj 19. Ville jag hålla tal till ständerna och kunde icke för
Peder Lydersons trolöshet få igen konceptet, som jag själv
uppsatt.

Tvingades jag att oförberedd hålla talet och avhandlade
jag den dagen endast Nils Svantessons och hans medbrotts-
lingars sammansvärjning.

Större delen av ständerna svarade mig medgörligt, undan-
tagandes prästerna, som hemligen lastade min regering; och
de funnos även ibland bönderna, som sade sig hava försvarat
sig själva och utöste på mig förbannelser, så att fastän större
delen fullkomligen dömde mina fiender saker, hade likväl
andra så när gjort uppror och tvingade mig att.sluta sam-
mankomsten.»

I stället för konungen uppträdde under de närmaste da-
