ERIKS FÅNGENSKAP.

337

Jag, konung Erik den 14:e, är icke mer än en människa
och haver lidit mycket ont i sex år, halvsjunde.

Så kan jag icke
vara så dejelig, lus-
tig eller stark som
tillförene.»

Ofta rör sig fång-
ens tankegång om
att han har bättre
rätt till tronen än
Johan. Han resone-
rar sålunda: arvrike
är bättre än valrike;
kung Erik har ärvt
regementet, men her-
tig Johan vill åter
införa valrike, Sve-
rige till fördärv; her-
tig Johan är ej värd
att vara konung, ty
han älskar lögn och
är blott »på skägget»
lik sin fader samt har
inte fört ett »erligt
lefvernes. Men om
Erik slipper lös, så
ger han stora löften.
Och att han kan
komma Jlös, tvivlar
han inte på: fem-
hundrade gudfrukti-
ga, tukliga strids-
män vore ej så omöj-
ligt att få, menar
han. »Så är icke
omöjeligt, att jag,

coarmorum
reguehi, Qal

alop uidelicet Machliesgåélg |
ectartuidere- W? ;
cuam mulies å

adät quidam Bgufiris: g_ s
des fuifle me prd
uadragefim?
burbe & eådé
he ab illistrar :

Pennteckning av Erik XIV i kanten av ett
latinskt arbete.

konung FErik, kan snarligen bliva förlossad.»
Denna avhandling, som skrevs på Örbyhus vintern eller
våren 1575, är säkerligen avsedd att kringspridas i avskrift
