ERIKS DÖD. 345

Eriks död.

ÖR den händelse att försök skulle göras att be-
Ffria Erik, hade Johan år 1573 utfärdat en fullmakt

för Eriks väktare att taga fången av daga. Det
ohyggliga aktstycket lyder sålunda: »Vi Johan den tredje,
med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung,
göre veterligt, att efter det Vi förnimme månge för-
rädlige stämplingar vara förhanden om konung Eriks förloss-
ning — såsom ock allredan någre förrädlige människor där-
med äro beslagne och i Våre händer komne —, och han själv
ännu dagligen hotar icke allenast Oss, Våre käre livsarving-
ar och broder utan haver ock i sinnet att bringa hele Sve-
riges rikes adel om halsen, där — det Gud förbjude — han
finge råda, därföre ligger Oss och alle Sveriges rikes trogne
inbyggare all som störste makt uppå, att förbemälte konung
Erik måtte uti sitt fängelse bliva väl förvarad, efter som
han för sin misshandels skuld av alle riksens ständer till en
tillbörlig fängslig förvaring, så länge hans livstid varar,
dömd är. Och var! så hände — det Gud förbjude —, att
antingen något förräderi eller någon annan makt vore för
handen, som ville elier kunde förlossa kung Erik, och Våre
tillförordnade, som honom vakta skola, sådant ingalunda
kunde gå förbi, så have Vi med Vårt älskelige riksråds sam-
tycke så bestiutat och nu härmed give förbemälte Våre trogne
tjänare fullkomlig fullmakt och befallning att förkorta hans
liv i så måtto, att de skola låta tillreda honom en dryck av
opium eller mercurium, så stark att han över någre timmar
icke kan leva; den skola de giva honom att dricka. Och var
han eljest icke vill taga samma dryck till sig, skola de tvinga
honom därtill.

Icke skola heller Våre tjänare fördröja därmed, till dess
någon sådan förrädlig hop, som honom förlossa ville, komme
där för slottet; utan så snart de förnimma, att i så måtto
någon uppresning eller församling vore på färde — det dock
Gud avvände —, då skola de strax göra av med honom.

I lika måtto: var ock någon förrädarehop komme oförva-

! Därest.

