ERIKS DÖD. 347

del, som därtill tjäna, efter sådant både efter Guds lag och
världslig lag väl ske må. Och är att frukta, att man mera
haver gjort Gud allsmäktig emot än till behag, I det att man
honom för hans höghets skull så länge förskonat haver, helst
efter han intet annat uti sitt fängelse gör eller gjort haver
än först och främst dageligdags hädar och smädar Gud och
Hans heliga ord med okristeligt och otillbörligt tal, sedan
hotar alle riksens ständer och envar för sig, huru han dem,
om han bleve förlossad, ville halshugga, stegla, bränna och
hänga låta. Så veta vi ock, att Gud allsmäktig icke haver
någon respekt till personen, kall eller härkomst, och att för-
bemälte kung FErik uti alla sådana grova laster och synder,
som efter Guds skickelse med den timmeliga döden pläga
bliva straffade, sig besmittat och befläckat haver.

För sådana orsakers skull, så ock för att förekomma upp-
ror och tvedräkt, av vilka riket och oss alle en evig och
oupprättelig skada kunde hända, och efter det ock bättre och
kristeligare är, att en lider än så månge oskyldige skulle um-
gälla och bliva fördärvade, så hava vi samtligen tillhopa efter
nogsamt betänkande samtyckt, beviljat och beslutat, vad
som här tillförene om kung Erik är författat, och till ytter-
mera visso detta vårt brev med våre signeter! förseglat och
med egna händer underskrivit.»

År 1577 anförtrodde Johan bevakningen av brodern, som
då förvarades på Örbyhus, åt sin illa beryktade sekreterare
Johan Henriksson, »en ökänd skurks, en drinkare och
äktenskapsbrytare. Var det en slump, att uppdraget gavs
åt denne samvetslöse man, som var förtrogen med Johans
hemligaste planer? Säkert icke.

Det var den 19 januari, som Johan Henriksson kom till
Örbyhus för att taga hand om fången. Den 24 februari blev
kyrkoherden i Vendels socken tillkallad för att giva Erik
nattvarden. Fången hade blivit sjuk »i bröstet och magen».
Han gjorde, säger prästen, »sin uppenbara bekännelse» och
sgick med god beskedelighet och vördning till sakramen-
tet. Ocm, fortsätter han, »när jag något begynte förhandla
med honom, huruledes han sig skulle skicka till det kom-

1 Sigill.
