348 STUREMORDEN OCH ERIKS AVSÄTTNING.

mande livet, övervinnande alldeles denna världens bekym-
mer och förlikande sig med alla människor, som han hade
något utståendens med, och sedan med trone omfatta Kri-
stum, svarade han till det första något vrångliga. Men när
man nu något vidare handlade med honom och sjukdomen
mer och mer förstärktes, så att han förnam dödsens vissa
sändningebud vara för handen, svarade han då något lik-
ligare, så att när det kom till det yttersta om natten mellan
måndagen och tisdagen och man förmante honom, att han
skulle av hjärtat giva dem till, som honom uti någon måtto
förtörnat hade, så ock av hjärtat bedja dem om vänskap,
som han hade brutit emot, därtill svarade han: ”Ja, ganska
gärna av allt mitt hjärta.” N

När nu något vidare tiden led, bad jag, att han skulle
antvarda Gud sin ande. Då repeterade han två gånger dessa
orden efter mig: ”Herre Gud, i Dina heliga händer antvardar
jag min ande.” Sedan låg han vid pass en timme mållös,
dock så stilla, likasom han hade somnat, vilket skedde den
25 februari, när klockan var vid tu efter midnatten.»

Mycket har skrivits i frågan, om Erik XIV dött en natur-
lig död eller blivit förgiven. Enligt sägnen skall han ha fått
det dödande giftet i en ärtsoppa. Ett betydelsefullt vittnes-
börd utgör Karl IX:s uttalande vid den rättegång, som på
1605 års riksdag anställdes mot riksrådet Hogenskild Bielke.
Om honom påstod Karl inför de samlade ständerna, att han
alltid stämplat för att vutrota konung Gustavs avföda, så-
som han först begynte på konung Erik, om vilken han råd-
slag gav, att han uti sitt fängelse skulle förgivas, som ock
skedde, vilket är ohörligt, att en potentat, som haver mist
land och rike och var tagen till en fånge och satter innan-
för tre eller fyra lås, skulle så ynkeligen komma om halsemn».

Att den stackars fången själv fruktade för att brodern
skulle taga hans liv framgår av följande anteckning, som
han nedskrev i fängelset: »Den där aktar att bringa en
broder om halsen är mäkta lik en Kain. Kung Johan har
velat bringa mig om halsen. Mäkta bedrövlig är denna
världen i all sin ondsko. Mig vederfares det nu i 7 år.
Nu för tiden är det år 1575.>

Enkel blev den fallne härskarens begravning. Johan var
