ERIKS DÖD. 349

naturligtvis angelägen, att dödsfallet skulle väcka så litet
uppseende som möjligt. Bisättningen skedde i Västerås dom-
kyrka. Hertig Karl uttryckte i ett brev till Johan sin för-
trytelse över att den dödes kvarlevor ej behandlats med
tillbörlig vördnad. »Han var dock», skrev Karl, »en smord
och kront Sveriges konung, den där, med det onda han

Det rum på Örbyhus, där Erik XIV dog.

råkade bedriva, haver också mycket gott och manligt ut-
rättat i sin regemenstid.» All fiendskap borde vara slut,
så snart själen skilts från kroppen. Särskilt barmades den
yngre brodern över att liket blivit lagt i en kista av simpla
furubräder, inuti klädd blott med svart taft, och att »barn
och gammalt folk fått gå till och hantera hans lekamen,
vilket Oss synes icke mycket väl beställt vara av dem,
som därhos tillstädes voro, att de hava hållit en död kropp
i öppen grav till var mans vidunder,. —

Skälet till denna förevisning är emellertid tydligt: Jo-
han ville övertyga allmänheten om att Erik nu verkligen
var död.
