354 STUREMORDEN OCH ERIKS AVSÄTTNING.

ty han var — för att använda hans egna ord till sin son
konung Sigismund 1 Polen — angelägen att »icke låta fjäd-
rarne på den fågeln bliva för långa».

Slutligen slog sig Gustav ned i ett schlesiskt kloster, vars
abbot bevisade honom så mycken godhet, att den stackars
landsflyktige ynglingen alltid kallade honom sin andre fader.
Därifrån gjorde han år 1596 en resa till Reval, där hans
moder nu fick återse det barn, som för mer än tjugu år sedan
frånryckts henne, såsom en sederen men svärmisk och ända
till blödighet vek ung man. Karin igenkände honom en-
dast på några födelsemärken. Då hon återfann dem, om-
famnade och kysste hon sin son under glädjetårar.

En tid därefter erhöll den landsflyktige konungasonen en
inbjudning från Rysslands tsar att komma till Moskva. Där
mottogs han med stora hedersbetygelser, och tsaren »begå-
vade honom rikligen med sammet och gyllene stycken, pärlor
och ädla stenar, gull och penningar, hästar och en hel furstelig
taffel både med credentz, fat och tallrikar. Hans tjänare vordo
alla också begåvade med hästar, sablar, sammet och gyllene
styckem, förtäljer en gammal berättelse. Men då tsaren
yppade för Gustav sin avsikt att använda honom som ett poli-
tiskt redskap mot hans farbror Karl IX 1 Sverige, vägrade
flyktingen ståndaktigt att lämna sin medverkan och sade, satt
han förr ville dö än uti den saken efterfölja Storfurstens vilja».

»I ställeb, säger en svensk krönika, »höll han stort
nattvak med studerande uti bokliga konster och alkemi,
varav han blev mycket försvagad 1I sitt huvud, så att när han
understundom med några goda drycker ville taga sig styrka,
talade han rent ut det honom i hjärtat likade.» Konunga-
sonens största nöje synes ha varit att lränga in i alkemiens
hemligheter och »destillera sköne, härlige vatten samt koste-
lige smörjelsers, med vilka han botade många sjukdomar.
Men från politisk ärelystnad var han alldeles fri. Då han ej
ville foga sig efter tsarens vilja, blev han dennes fånge och fick
åter genomleva en tid av stort elände. När han slutligen blev
fri, hade han ej långt igen, ty år 1607 avled han i Ryssland.

Fem år därefter följde honom hans moder i graven. I Åbo
domkyrka vilar stoftet av den svenska drottning, som mer
än någon annat prövat lyckans växlingar.

Litteratur: Alfred Gustaf Ahlqvist, Karin Månsdotter.
