KONUNG JOHAN OCH DEN HELIGE FADERN. 369

Satansbrevet. Detta aktstycke utger sig för att vara utfär-
dat av Satan, som kallar sig »djupa helvetets konung, heden-
skapens storfurste, blindhetens greve, mörksens regent, skams,
lasters och all orättfärdighets friherre, allä kätterskas, upp-
roriskas och lögnens milde fader och skyddsherre». Han
ställer skrivelsen till »våra trogna tjänare, präster och bisko-
par, som vårt ord bära uti Nordanlanden», önskande dessa
snåd och frid i vårom ande». Brevet är daterat »i det yt-
tersta mörkret på vårt konungsliga slott Glödborg».

Mörkrets furste bringar här de luterska prästerna sitt
tack för att de frigjort människorna från den korsfästes
stränga bud samt under namn av kristlig frihet lämnat
fritt spelrum åt »all köttsens vällusto. Luther prisas så-
som den där först genom sina många lögner inlett en seger-
tid för det ondas makter, och Satan tillkännager sin ode-
lade belåtenhet med protestanternas läror samt ger deras
präster råd och anvisningar, huru de även för framtiden
skola kunna tjäna honom och befordra hans rike.

Satan tröttnar ej på att utmåla för de luterska prästerna,
hur bra de ha det i jämförelse med de katolska, som måste
underkasta sig den olidliga tungan att »shela dagen vistas i
kyrkan, bedjande Gud med läsande och sjungande för hela
menigheten, neka sig köttets vällust och vara uti fasto
och böner, avstå ifrån köpenskap, dryckeri, frosseri och
andra världsliga handlingar, ja ock sova om kalla vinter-
natten utan kyssande och klappande och andra hug-
svalelser.

Fyra mark (s. k. klipping) från Johan II11:s tid.
