370 JOHAN II.

Avgrundsfursten tillhåller nu sina tjänare att akta kato-
likernas rop för intet och i stället bruka sig frimodeligen nu
som tillförene »uti all lättja, girighet, drinkeri, frosseri, skör-
aktighet, högfärd, hat, avund, eder, bannor, slagsmål, kiv,
förtal, ocker, förräderi, lögn, tjuveri, röveri och andra så-
dana dygder, uti vilka den sannskyldiga friheten uppenbaras
och ses kan. Men för allt annats, heter det, slärer fliteligen,
att tron gör människan salig, och att goda gärningar intet
äro av nöden; ty utav denna roten utskjuta alla sådana
dygder, som nu predikade äro.» På det viset skulle de
luterska prästerna kunna behålla sitt övertag över de katol-
ska, »vilke näppeligen kunna få tre eller fyra till sin Herres
rike emot vart tusende, som I skaffen mig till handa»,
säger satan.

Om hans tjänare på detta sätt fortsatte i sitt nit för hans
rike, så skulle han inom kort ge dem en ännu större frihet.
Han antyder redan nu, vari den skall bestå: »Först vill jag
låta se, huru I med gott samvete kunnen taga många hust-
rur, vilket mig förhoppas eder skall tacksamligt bliva, att I
icke mågen varda så ofta plundrade av edra domare för hor.'
Vidare ämnade avgrundsfursten förena dem med vederdö-
pare och andra sekterister, vilka han kallar sina »siste föd-
lingar och askefisar», ja till sist med turkar och hedningar,
så att de sedan kunde leva efter sitt eget godtycke. »Således
skall jag», heter det slutligen, »på det sista församla alla
mina utvalda barn, sätta dem över bord att äta mina kräs-
liga rätter i mitt rike och begabba den korsfäste med sine
tjänare till evig tid.»

Satansbrevet framkallade från lutersk sida flera motskrif-
ter, i vilka författaren får betalt med samma mynt, som han
själv använt. Den stridbaraste motståndaren till de katolska
strävandena var kyrkoherden Abraham Angermannus,
som vigt sitt liv åt kamp mot Röda boken och allt
som smakade av katolicismy och som till straff fick undergå
avsättning, fängelse och landsflykt.. Han förklarade i sina
stridsskrifter, att. påven var Antikrist, och att den romerska
kyrkan var djävulens skapelse och helvetets förgård.

Den upphetsade stämningen tog sig våldsamma utbrott
med upplopp och handgripligheter. En förbittrad folkmassa
