FAR OCH SON. 393

Själva valförrättningen började med att påvens sändebud
uppstod och höll ett tal, överflödande av fromma och visa
förmaningar till Polens folk att icke fästa sig vid de hed-
niska turkarnes hot utan lita till den helige faderns och
hela kristenhetens hjälp — vilket, översatt till ett enklare
språk, betydde att välja en österrikisk ärkehertig men akta
sig för att utkora en svensk prins. Och då samme man
talade om en barbarfurstes uppfostran i en fördärvad om-
givning såsom motsats till de fromma omsorger, med vilka
ädla föräldrar skapade »en god och ädel avkomma», var
udden tydligt nog riktad mot den ryska kandidaturen.

Därefter framträdde representanten för det österrikiska
husets intressen och höll ett pompöst anförande, som fram-
för allt sökte blända genom glansen av Habsburgska husets
världsherravälde. Tack vare besittningen av både Österrike
och Spanien med dess biländer härskade detta furstehus
över hela jordkretsen och vore i makt Turkiet vida över-
lägset. Icke finge polackerna med ett sådant stöd inom
räckhåll låta skrämma sig av ett hedniskt folk, vars arg-
listiga plan vore att lägga även Polen under sitt ok. Nej,
nu gällde det att kväsa turkarnes olidliga förmätenhet.

Så kom turen till den svenska beskickningen, vars sekre-
terare uppläste ett av Sparre författat tal, utgörande en
rekommendation för Sigismund, först och främst på grund
av hans polska börd och hans personliga företräden, sär-
skilt hans ståtliga utseende, som sades erinra om morfaderns.
Det vore något annat det än den obegåvade och obildade
tsaren, denne halvdöve stackare, som knappt kunde stamma
sitt eget språk. Hur kunde en sådan över huvud taget ens
nämnas vid sidan av »den svenske fursten, som stode i
glansen av ungdom och ridderligt väsende, av rik och mång-
sidig bildning? ”Tsar Feodor kunde måhända kallas god-
sint, men endast så länge han på detta sätt vore mindre
vetande; om han återvunne sina sinnens fulla bruk, skulle
han säkerligen icke dröja att visa sin faders grymma och
tygellösa natur.» Genom att utkora tsaren till konung
skulle polackerna bli förvandlade till ett lydfolk under de
högfärdiga, uppblåsta ryssarne och till råga på allt ådraga
sig Turkiets fiendskap.

Men, hette det, Ryssland vore ju så mäktigt och borde
