SIGISMUNDS KRÖNINGSFÄRD. 423

sala mötes lösen. Men fördragsamhet får icke vara lösen,
då en kamp på liv och död stundar. Det var icke tid att
drömma vackra drömmar om söndrade sinnens endräktiga
förening, så länge jesuiterna ävlades att med alla medel lägga
hela världen under påvens välde. Här gällde det fädernes-
landets räddning undan främlingsok och andlig träldom av
vida värre art än lydnaden under kyrkliga dogmer.
Uppsala mötes beslut kringsändes i avskrifter till alla
landskap och undertecknades av alla samhällsklasser. Hela
folket skulle vara med. Ingen fick vara loj och likgiltig för
landets väl och ve. Sådan var hertigens stora tanke. Så stod
Sveriges folk rustat att mottaga den nye konungen.
Litteratur: Harald Hjärne, Uppsala möte (Ord och bild för
år 1893).
E. J. Holmberg, Den liturgiska stridens och Upp-
sala mötes historia. Häft. kr. 1:—, 1:25 eller
6: —; inb. kr. 2:—, 8: — eller 10: —.
Karl Hildebrand, Uppsala möte 1593 (Heimdals
folkskrifter n:r 4; häft. 25 öre).
Till Sigismunds och Karl IX:s historia: Emil Hilde-
brand och Carl Grimberg, Ur källorna till
Sveriges historia: del I.

Sigismunds kröningsfärd.

omgiven av katolska präster, jesuiter och ett påvligt
sändebud, vars namn var Malaspina. Det var en slipad
diplomat, väl förtrogen med jesuitordens alla ränker. I sin
egenskap av både »rådgivare och biktfader» åt Sigismund hade
han spelat en viktig roll bakom kulisserna i Polen. Nu skulle
hans inflytande göra sig gällande även på Sveriges styrelse.
Han medförde från påven en större penningsumma för svenska
folkets omvändelse och meddelade råd från den helige fadern,
hur omvändelsearbetet borde utföras. Men nu möttes detta
följe av hertig Karl, som i svenska folkets namn fordrade,
att Sigismund skulle bekräfta Uppsala mötes beslut.
Det var att tala för döva öron. Sigismund höll katolsk
gudstjänst I buvudstaden. En av hans hovpredikanter, en
polack, »brukade, så ofta han det ringaste tillfälle utav texten

PÅ HÖSTEN samma år kom Sigismund till Stockholm,
