SIGISMUNDS KRÖNINGSFÄRD. 427

sätta Sveriges krona på sitt huvud. Dagen innan han avgav
sin försäkran hade han nämligen skrivit en hemlig pro-
test, som ännu förvaras 1I påvliga arkivet i Rom. Däri för-
klarade konungen, att han till följd av sina undersåtars sam-
mansvärjning och sina trogna krigsmäns fåtalighet nödgats
medgiva vad som var rakt motsatt hans syften. Men han
protesterade nu häremot »inför Gud, änglarna, den aposto-
liska stolen och påven, vår allerheligaste herre, samt alla så
andliga som världsliga katoliker samt lovade, att när han
väl fått makten över Sverige, skulle han införa katolsk
gudstjänst i landet och sörja för att hans trogna tjänare där
ej skulle sakna sitt nödiga uppehälle.»

Det hemliga aktstycket var en frukt av jesuiternas Ööver-
talning. De ingåvo honom, att man icke behövde hålla löf-
ten till kättare. »Malaspina, den onda törnen,! som stack
uti konungens fot, kom konungen mycket till att halta
från sin loven», skriver Gustav Adolf.

För de stolta polackerna, detta »folk av välborna ädlingar?,
som de ansågo sig själva vara, hade det varit något oerhört
att se en medlem av kungahuset, understödd av en skara
vanbördiga präster, ställa sig i spetsen för bönderna och
med deras hjälp trotsa både konung och råd. Något sådant
var möjligt endast bland »en nation av bönder», såsom de i
sin högdragenhet kallade svenskarne.

k

Det första Sigismund gjorde, när han från Uppsala återkom
till huvudstaden, var att bryta sina löften. Återigen lät han
hålla katolsk gudstjänst, och den luterska gudstjänsten stör-
des esomoftast därigenom, att katoliker togo sig för att under
predikan gå av och an i kyrkorna »med mycket buller och
förargeliga åthävor,. Klagade man häröver inför konungen,
så blev man »avspisad med stackote och förtretlige svar

I dymmelveckan fick man uppleva ett religiöst skådespel,
vartill man ej på mansåldrar sett maken i Sveriges land. Vi
låta Werwing berätta härom i sin tidstrogna stil: »I dymmel-
veckan, som är näst före påskahögtiden, hade sekreteraren

1 Det latinska Mala spina betyder »det onda törnet> (i Jesu
törnekrona).
