MÄSTER ABRAHAMS RÄFST. 431

Velen I söndra eder ifrån dem? - Riksens råd svarade
på samtelige ridderskapets och adelns vägnar: ”Vi vele väl
lova och tillsäga Eders fursteliga Nåde hörsamhet och väl-
villig tjänst uti det som länder hans Kungl. Maj:t och
fäderneslandet till gagn och godo.”

Men fursten hov upp handen och sade: ”Så svärjen, att
I velen vara mig hörige och lydige uti det jag påbjudandes
varderl . Då hovo meste parten händerne upp — men
många voro, som icke ville upplyfta händerne — och svuro
som förbemält är.»

Mäster Abrahams räfst.

gick man nu på olika håll att göra rent hus för allt vad
katolskt hette. De tvenne katolska präster, som ännu fun-
nos kvar, fingo genast lämna landet. Vadstena kloster drab-
bades också av det öde, som länge hängt hotande över denna
kvarleva från en svunnen tid. På samma gång Karl i Vad-
stena firade hertig Magnus” begravning, gjorde han i klostret
ett besök, som var både väntat och fruktat. ' Här funnos nu
endast elva nunnor kvar. De sista munkarne och prästerna
hade lämnat klostret redan 1550. Hertigen tilltalade nun-
norna strängt och uppmanade dem att överge den påviska
villfarelsen; annars måste de lämna sitt hemvist. Men de
svarade med en mun, att förr skulle de underkasta sig vilka
vedermödor som helst än övergiva sin tro. Hertigen åtföljdes
av Abraham Angermannus, som på Uppsala möte blivit utsedd
till Svea rikes ärkebiskop. Han dundrade också mot kloster-
systrarna, därför att de spjärnat emot evangelii sanning. Så
hade de t. ex. stoppat till öronen med vax, då de tvungits
att åhöra luterska predikningar. Till sist måste abbedissan
yppa för Karl, var klostrets dyrbarheter funnos gömda. De
blevo alla av hertigen bortförda så när som på helgonskrinen.
Även biblioteket skövlades på sina återstående skatter.
Sju av nunnorna följde det berömda klostrets sista abbe-
dissa till främmande land. I systerklostret i Danzig fingo de
en fristad. Av de tre systrar, som stannade kvar i Sverige,
följde en med hertigen för att ingå äktenskap med en av

I KRAFT av beslut, som fattats på Söderköpings riksdag,
