432 SIGISMUND OCH HERTIG KARL.

hans svenner. En annan klostersyster tog hertiginnan till
sig som kammarjungfru. Men längtan till klosterfriden blev
henne snart övermäktig, och till slut fick hon lov att åter-
vända. Hon hade dock knappt hunnit träda inom klostrets
älskade murar, förr än hon insjuknade och dog.

Men sedan Vadstena kloster lagts öde, klagade menige
man över att marken blivit av Gud förbannad. En svår miss-
växt inträffade nämligen under de närmaste åren, så att
man kunde få se människor i hungersnöd äta upp sina egna
fingrar. Då klagade folket, att från den dag ljusen ej vidare
tändes på klosterkyrkans altare hade välsignelsen försvunnit
från åkern.

x

I syfte att I rikets olika delar avskaffa katolska missbruk
och återupprätta kyrkotukten företog den nitiske ärkebisko-
pen på våren 1596 en visitationsresa, som började i Linkö-
pings stift. Mycken katolsk vidskepelse kom nu 1 dagen,
mycken råhet och många grova brott. Förbrytelserna av-
straffades vanligen på kyrkogården. Spöslitning och över-
ösande med vissa ämbar iskallt vatten voro de vanligaste
straffen för såväl större brott som mindre förseelser.

Som kulturbilder må anföras exempel från några socknar.
I en socken fanns en dubbel mandråpare, som tagit blodet
av sina offer och druckit det ur stop, »en övergiven skalk,
den ingen tordes tala emots. Han »slet ris 39 slag och 9 äm-
bar vattem. En annan fick lika många slag och 3 ämbar
vatten för att han slagit och bannat sin fader. Samma straff
fick en drinkerska och vlöskekona», som försmädat Guds ord
och sakramenten. En gift man, som gjort hor med en annans
hustru, fick 39 slag; så ock den brottsliga kvinnan. Hennes
man hade brukat taga lega av dem, som lägrat henne, men
slapp på grund av förböner undan straff.

I en annan socken funnos en man och hustru, som brukade
signeri för sådana krämpor som »vred och torskabett, tand-
värk, gastekram och trollslag» samt för ovänskap mellan
personer. Hon fick slita ris, 39 slag, samt översköljdes med
9 ämbar vatten, och han fick 35 slag samt 3 ämbar vat-
ten; »och om de komma igen, skola de till elden», stadgades
det 1I deras dom.
