MÄSTER ABRAHAMS RÄFST. 439

än hemma av sitt eget oaktsamma legofolk. Och nu bad
hon på det allra fliteligaste med gråtande tårar för bemälde
sin man, herr Måns, att honom måtte varda efterlåtet
komma till annat äktenskap. Bådo ock desslikes det-
samma välbemälte, välbördige, välaktige gode män samt
häradsnämnder, som visste, vilken stor eländighet herr
Måns så mång år lidit hade och i sitt hushåll en utfattig
man var vorden.»

I betraktande av att »nu platt intet hopp är mer till
hennes hälso», och eftersom kyrkoherden »i förbemälde 14
år haver sig ärliga och kyskeliga förhållit och haft kriste-
ligit medlidande med henne och hon så mycket för honom
beder och han till äktenskap är tjänlig och nu det ock
begärer och vill henne försörja med nödtorftig hjälp efter
sin yttersta förmögenhet till föda och kläder i hennes livs-
tidb, blev honom tillåtet att »begiva sig till äktenskap, när
och var som honom synes och Gud honom råd förelägger».

Om en adelsman i Tjust berättas, att han hade »en bi-
slåperska! och många oäkta barm, Han fick sig nu tillsänd
en förbindelse att underteckna, av följande innehåll: »Jag,
Nils Bröms, bekänner med denna min förpliktelse, att jag
alldeles nu ifrån denna dag vill avstå ifrån det veder-
styggeliga boleri och sodomitiske leverne, jag härtill haver
levat och sölat mig uti, ty utav Guds ord lärer jag, att
bolare samt med alla andra grova syndare så mista deras
kristendoms ärlighet, att ingen kristtrogen må med dem
umgås.s» Därför skulle han ock vid äventyr av kyrkans
högsta straff och bann förbinda sig att avskilja »det lösa
skökeparti ifrån alla sine gårdar och ägors. Nils Bröms
gav emellertid det svaret, att han icke ville underteckna
en dylik förbindelse, utan, hette det, »hans mening är
denna, att han med det allraförsta vill se sig om efter ett
gott giftermål, var Gud lägger honom råd före».

På ett ställe hade en smed lägrat en kvinna. Båda
parterna voro ense om att de icke ville gifta sig med var-
andra. Han dömdes att göra en lås till socknens kyrka,
och hon fick 15 slag av riset. Om de komme igen, skulle
de »slita ris för 6 kyrkdörrar?.

— T Frilla.

