STÅNGEBRO SLAG. 457

hade Spaniens fanatiske konung Filip II, alla protestanters
dödsfiende, han som »från sitt dystra arbetsrum i Escorials
slott drog sin grå spindelväv över världen», med ansträng-
ande av sitt folks krafter till det yttersta utrustat en väl-
dig flotta, med vilken han ämnade tillintetgöra den prote-
stantiska huvudraakten, England. Men »den oövervinneliga
armadan», såsom spanjorerna med stolt tillförsikt kallat sin
flotta, blev så illa tilltygad först av engelska krigsfartyg
och sedan av stormar, att blott några få skepp lyckades
rädda sig tillbaka till Spanien. Det nederlaget kostade Spa-
nien för alltid dess herravälde till sjös. I stället blevo Eng-
land och Holland världens förnämsta sjömakter.

Men katolikerna hade därför ingalunda uppgivit sina för-
hoppningar på att få se England krossat; de tänkte blott ut
andra medel. Nu blev det vårt land, som tillmättes en roll
i det världspolitiska skådespelet. Bleve Sverige genom Sigis-
munds ingripande åter inlemmat i den allena saliggörande
kyrkan, så skulle här uppe i Norden kunna skapas en ka-
tolsk sjömakt som motvikt mot England, sedan Spanien en-
samt visat sig för svagt för den uppgiften. I påvens planer
ingick bland annat, att Sigismund skulle åt Filip II upplåta
Älvsborg, som var avsett att bli en spansk flottstation och
stödjepunkt för ett nytt angrepp på England.

Detta slags planer voro för övrigt icke nya för dagen.
Tjugu år hade gått, sedan Johan III, som då drev sina under-
handlingar om Sveriges anslutning till påven, mottog vid
sitt hov ett spanskt sändebud, som stannade här ett helt år.
Han hade i uppdrag att utverka tillstånd för Filip II att
låta i Västergötland för skäligt pris inköpa skeppsvirke till
byggande av en flotta om 30—40 fartyg, vilken skulle i
Älvsborg ha sin station och förrådsplats. Beskickningen
ledde visserligen icke till något resultat, men både detta för-
sök och planerna från år 1598 äro intressanta såsom varande
maskor i det nät, varmed den katolska reaktionen sökte
fånga in även vårt folk.

bd x
&

Redan innan Sigismund hann över till Sverige med sina
polska trupper, landsteg en finsk hjälphär under Arvid Stål-
arms befäl norr om Stockholm. Den hade kommit för tidigt.
