GAMLE KUNG GÖSTAS ARVTAGARE. 483

ter sig,! och man kan få prov därav, vad det vill giva, al-
denstund samme malm låter sig silvrik anse.? Detta efter-
kom, eller du skall få skäl för omaketl

Ett halvt år därefter hade Jon Olsson frestat konungens
tålamod så, att han blev avsatt.

Karls nit för bergsbruket i Värmland bar så rika frukter,
att han förtjänar betecknas som den egentlige skaparen av
Värmlands bergslag. Efter honom uppkallades Karlstad
samt Karlskoga bergslag, där en idog bygd växte upp på
de förut nästan öde sjö- och älvstränderna.

Genom sitt arbete för folkets bästa gjorde han sig särskilt
i Bergslagen i hög grad älskad. »Man skulle knappt kunna
tro med vad nåd denne hertig omfamnade bergsfolket och
med vad kärlek de honom tillbaka bemötte, om icke så många
berättelser däruti instämde hos deras efterkommande, hos
vilka han levde», säger Fernow,? den grundlige kännaren och
skildraren av Värmland. »Han hälsade på dem och besökte
dem i deras hus. Där spisade han av deras anrättningar, där
sov han i deras sängar, där talade han med dem icke som
prins eller konung utan som deras like. Därigenom vann
han icke allenast deras fulla förtroende utan ock, det han
högst skattade, sitt påsyftade ändamål att få bergslagsrö-
relsen i möjligaste gång.» Han kallades av bergsmännen för
»Store Karb, och det berättas, »att så länge själaringningen
efter Store Karl varade, gräto både unga och gamla, och det
var likasom allting blivit öde och dött uti landet».

Jordbruket.

Även åkerbruket var från Karls sida föremål för en fa-
derlig omsorg, som påminner om gamle kung Göstas. Vid
hotelser om stränga straff befaller han bönderna att röja,
dika och i allmänhet bättre sköta sina hemman. Då och då
hållas också stränga räfster, vid vilka dryga böter utkrävas
av de försumliga. År 1582 utfärdade han en skrivelse, vilken
åt envar som anlade nybyggen i obygderna gav evärdlig

1 Hur malmstrecket går. — ? Tycks vara silverrik. — 3? Värm-
ländsk präst och skriftställare, f. 1735, d. 1791.
