FINNARNE I MELLERSTA SVERIGE. 493

bister karb, som omkring år 1600 slog sig ned vid Sundsjön
i Råda socken av Värmland. Vid hans ankomst dit säges
hela hans egendom ha utgjorts av en yxa och en bössa. Men
hans förmögenhet ökades, då han en morgon hade turen att
träffa på en älgflock om ej mindre än elva djur, av vilka han
lyckades skjuta fem. Länge fortlevde minnet av hans jakt-
bedrifter. Ännu i slutet av 1700-talet stod på den s. k.
Björnskallsudden vid Sundsjön en tall, »på vilken hundrade-
tals björnskallar varit uppspikade, som mest alle blivit
fångade i Lång-Kristofers tid».

Han förstod sig också på att taga upp myrmalm ur Sund-
sjön och bryta järnmalm i ett närbeläget berg. Ansenliga
mängder av bägge slagen malm forslade han hem i trähoar
eller på hästryggen. |

Lag och rätt var emellertid något, som Lång-Kristofer
aldrig brydde sig om, vare sig det gällde jakt eller annat.
Om sönerna berättas, att en av de yngre med faderns bifall
sköt ned en äldre broder på vägen till en sved. Lång-Kristo-
fer lär själv ha förespått, att tre av hans söner skulle för sina
missgärningars skull komma under bödelns hand; och så
gick det även. Alla familjens medlemmar voro »så arge, ait
de varken lag, rätt, förbud eller någon hälsosam ordning
aktades. Jämt och ständigt stodo de anklagade för olika
slags brott, och stundom anställde sockenborna riktiga hets-
jakter på dem, men utan verkan.

v

x x
x

Vackert och betydelsefullt är det odlingsarbete, som fin-
narne utfört inne i våra djupa skogar, utan stöd av förut
odlad bygd, i ett kallt och hårt klimat med tidiga snöfall på
hösten och sen vårsmältning, i nejder där grödan ofta fryser
bort och »där ej en kvadrataln kan vinnas för plogen, utan
att spettet och hackan gått föruts. Det arbetet kunde ut-
föras endast av ett folk, som var i hög grad förnöjsamt och
även kunde svälta, om så behövdes.

Ett ståtligt exempel på detta folks kolonisationsförmåga
är Viksjö socken i Ångermanland, som vid 1600-talets slut
var befolkat av 4—500 bofasta finnar men ett århundrade
förut varit fullkomlig ödemark.
