SBONDEKUNGEN.? 495

Alfred Pettersson, Finnmarkerna i södra Ånger-
manland och norra Medelpad (Småskrifter, utgifna af
Norrländska studenters folkbildningsförening: n:o 4;
inb. 50 öre).

»Bondekungen.»

>Hans namn, det vet han, är en tyranns.
Hans vandring är skonslöst hård

med rödjande yxa i Svea lands
förvildade örtagård.

De klyftige säga, att blott för sig

han vållat blodbad och inhemskt krig,
men fråga bonden för ro skull även,

vad han väl tror om den hårda nävenl>

Carl Snoilsky.

— bonde, än Gustav varit. Det sammanhänger med att

han ärvt faderns starka intresse för penningväsendet.

Än fann han, att en fogde hade utkrävt för höga skatter

av allmogen och stoppat överskottet i egen ficka, än att han

tagit mutor av brottslingar. Men ve den rikets ämbets-
man, som kom inför Karl med skuldbelastat samvete,

IWÖR sina fogdar var Karl IX en ännu barskare hus-

»ty Karl, han ser genom dubbla murar
och prövar räkenskaper och njurar>.

»Tjuvehopen» var ett mindre vackert namn, som Karl
ofta gav fogdarne. »Vi skola hålla räkenskap med dem, så
att de fastna i galgen», yttrade han. Det lär under hans
regering icke ha varit så sällsynt, uppger Fryxell, att hä-
radets fogde anträffades hängande i häradets galge. Enligt
vad Stockholms saköreslängder berätta, avrättades år 1606
åtskilliga fogdar, av vilka en del blevo hängda och andra
halshuggna, dels på Stortorget, dels på Järntorget. Karl
plägade till och med påstå, »att de flesta, som varit fogdar
i sex år, kunde utan dom och rannsakning hängas. Då
någon av Karls hovmän begärde en ledig fogdesyssla, kunde
han få till svar: »Alltså vill också du bliva en kronotjuv.»
Sluthälsningen i Karls brev till fogdarne var ofta: »Det
rätter och packer eder efterlh
