KARL GYLLENHIELM I FÄNGELSET. 515

folk, då han stupade för en muskötkula. Skeppet togs med
hjältens lik.

Litteratur till Karl IX:s krig: Gustaf Björlin, Sveriges krigs-
historia i bilder: ser. I.

Karl Gyllenhielm i fängelset.

» Till frihet blev jag född;

nu är min bästa kraft förödd
av bojor och av plåga.

Här isar kölden mig;

min själ dock bränner sig

på egna tankars låga.

Min strid för fädrens jord
är mig liksom en sagas ord.
Jag fåfängt blicken sträcker
mot dig, o Svea land;

ej De la Gardies hand

sin vapenbroders räcker.

O, förr i pansarskrud

valkyrjan var min fröjd, min brud;
nu heter bruden smärta.

Vad är väl kämpen värd,

då rosten tär hans svärd

och sorgen tär hans hjärta?>

Så uppå Rava slott,!

där långa, långa år förgått,
satt Gyllenhielm och tänkte.
I murars valv han satt,

och runt omkring var natt,
och ingen stjärna blänkte.

(C. A. Nicander.)

FTER ett misslyckat försök att fly ur fängelset blev Karl
EGyllenhielm, såsom han berättar i sina anteckningar,
»på båda fötterna med järn och fjättrar så förvarad, att
han ingen förhoppning hade således ett halvt år kunna leva än
mindre att någonsin kunna komma lös igen. Men Gud, som

1 I Masuren i nuvarande Ostpreussen, som på den tiden hörde
till Polen.
