518 KARL IX.

Än tjäna vi en gång
vid bardalek och sång
vår kung och fosterjorden.

Varthelst mig ödet för,

ditt dyra minne aldrig dör
uti mitt bröst, furstinna!
Mitt liv av dig gavs fritt;
ditt namn, förent med mitt;
skall eftervärlden hinna.

När döden famnat mig

och stumma graven sluter sig
utöver sår, som svidit,

mitt svärd skall hänga kvar
att vittna, vad jag var,

och bojan, vad jag lidit.>

Det var Sigismunds syster, den för sin välgörenhet liksom
ock för sin trohet mot den luterska läran bekanta prin-
sessan Anna, som i förening med hans gemål utverkat, att
fången blev utväxlad mot några polska ädlingar. Gyllen-
hielm har från början av sin fängelsetid med tacksamhet
upptecknat, hurusom prinsessan visat sin godhet mot honom
och De la Gardie genom att »förskicka till dem i fängelset
båda två några linnekläder, skjortor och annat, som de be-
hövde till deras renlighet, vilket sannerligen var barmhär-
tighetsverk emot dem, alldenstund de icke mycket sådant
i förråd hava hafts.

Från fängelset i Rava fördes Gyllenhielm nu till Varschava,
där han av några adelsmän blev på gästfritt polskt maner
förplägad med eldigt ungerskt vin till långt in på den ljusa
sommarnatten. Han berättar vidare, att »förr än han rätt
hade kunnat utsova», blev han väckt på morgonen och be-
falld att komma upp på slottet till prinsessan Anna.

»Då han nu dit uppkom, fann han fröken Anna sittandes
på en stol, och på den vänstra handen uti samma gemak var
ett förhänge eller tapet ifrån dörren fram emot frökens stol
uppslagen och där innanföre något rum eller spatium.! Där
utanföre stodo allt på rad frökens fruntimmer, däribland var
Fahrensbachernas? syster och jungfru Elisabet Oxenstierna.
Till dem vinkade fröken (sedan han hade hälsat fröken och

! Mellanrum. — ? En estländsk adelssläkt.
