KARL GYLLENHIELM I FÄNGELSET. 519

kysst hennes händer), fE
att jungfrurna skulle k
gå ut. Då trädde de

först fram och gåvo
honom hand var för
sig, gångandes sedan
ut för dörren uti ett
annat gemak. Men
konungens yngsta son

eller dotter med sin

polniske amma lopp

omkring på golvet.»
Prinsessan började

nu »tala till honom

med hög röst» och lade |

sina ord så, att hon
skulle få Gyllenhielm
till att lova att vid

hemkomsten verka för |
Sigismunds sak. Fång- |

en svarade försiktigt
men frimodigt. »Emel-
lertid som de så tala-
des vid och det lilla

konungens barn med :

sin amma lopp kring
om golvet, stundom
inpå honom, makade
han sig undan och kom
så inom den tapet och
förhänget, som förut
nämndes. Och i det

Karl Karlsson Gyllenhielm.
Samtida målning.

han nödgades sig omse och spotta, efter det han förre aftonen
hade mycket vin druckit, fick han se konungen där bakom

stå och höra deras samtal.o

Konung Sigismund som lyssnare! Det var alltså meningen
med samtalet att pröva, hur pass nyttig Gyllenhielm kunde
bli för Sigismunds sak i Sverige! Fången blev naturligtvis
förskräckt och befarade, att hans yttranden nu skulle hindra
hans befrielse. Men han »lät sig intet märka utan efter lä-
