528 KARL IX.

Större utsikter tycktes finnas för samverkan mellan Karl
IX och Frankrikes dristige och handlingskraftige konung,
Henrik IV. Från honom hade år 1610 en underhandlare
kommit till Stockholm för att draga Sverige över på Frankrikes
sida i det ögonblick då Henrik i spetsen för ett förbund av
protestantiska småstater stod redo att rikta ett kraftigt slag
mot Tysklands kejsare. Hela Europa hade i spänd för-
väntan sina ögon fästa på honom, då han föll för en katolsk
fanatikers dolk. Med Henriks död sjönko hans stora planer
I gruset, och först efter tjugu års bidan skulle den man träda
fram, som kunde upptaga hans mantel. Det skulle bli den
store sonpen till Henrik IV:s nordiske vän. Han skulle också
anknyta de förbindelser med Frankrike, som det varit hans
fader förmenat att se förverkligade.

Några betydande resultat kunde alltså Karl IX:s väster-
ländska politik ej uppvisa. Men det är med den som med
så mycket annat i denne konungs historia: den pekar framåt
på stora uppgifter, den visar vägen, som svensk statskonst
hade att följa, om den skulle bli Sveriges världshistoriska
uppgifter trogen.

Litteratur: Helge Almquist, Henrik IV i sitt förhållande till
Polen och Sverige (Historisk tidskrift för år 1911).

Kalmarkriget.

Sverige och Danmark, vars unge konung, Kristian IV,

törstade efter ära och ökad makt. Hans plan gick ut på
ingenting mindre än att underlägga sig Sverige eller åtminstone
försvaga det så, att det aldrig kunde bli farligt som granne.
Redan år 1604 hade Kristian i en skrivelse till sitt riksråd
framhållit, att ett fälttåg i Sverige kunde skänka rik land-
vinning. Det vore att vänta, att Karl IX:s regemente skulle
taga en hastig ända, ty »Gud allsmäktig har honom, så väl
som andra tyranner, en kort termin förelagt. Sedan finness,
skriver han, outi hela den Gustavianska familjen ingen herre,
som är myndig och till den ålder kommen, att han kunde
styra det svenska riket.» Danska riksrådet kände också sitt

l ] NDER Karl IX:s sista levnadsår utbröt åter krig mellan
