KALMARKRIGET. 529

lands styrka. Under en långvarig fredstid hade folket hämtat
kraft och mod, och den danska flottan hade väl aldrig varit
så stark som nu.

Kristian retade Karl genom att förnya tvisten om riks-
vapnet Tre kronor. En annan krigsorsak var det av Karl
IX anlagda Göteborg, Sveriges enda stad vid Västerhavet,
vilken var oen nagel i jutens öga. Ty Kristian fruktade i
den en farlig medtävlare till Köpenhamn. Ju mer svenskarne
vande sig att skeppa ut sina produkter och införa sina för-
nödenheter över handelsstaden vid Göta älv, dess mindre
blev också danskarnes inkomst av den tull, som de upptogo
av alla handelsfartyg, vilka passerade Öresund.

Det viktigaste tvisteämnet mellan de bägge grannländerna
var dock Lappmarksfrågan. Från urminnes tider förde
lapparne ett kringvandrande levnadssätt. Allt efter årstider-
nas växlingar flyttade de mellan fjällen och kustlandet. Högst
uppe i Norden fanns ingen bestämd gräns utstakad mellan
Sverige och Norge. Kusten av Atlanten och Norra Ishavet,
Finnmarken som den kallades, hade visserligen av ålder
varit norskt skattland, men från svensk sida hade birkarlar-
ne också uppburit skatt, och denna deras uppgift övertogs
sedan av de lappfogdar, som Gustav Vasa tillsatte.

Ända från Ofoten till Varangerfjord måste sålunda de
stackars lapparne betala skatt till två makter. År 1598 ut-
färdade emellerlid Kristian IV ett förbud för dem att er-
lägga skatt till svenska kronan. Men den som ej godkände
förbudet var Karl IX, som besvarade det bland annat med
alt antaga tliteln slappars i Norlanden och de kajaners konungp.

Dessa avlägsna nejder hade för övrigt fått ny betydelse,
sedan sjövägen till Ryssland norr om Skandinavien blivit
upptäckt. Följden därav hade nämligen blivit en livlig
handelsförbindelse mellan norra Ryssland och Västmakterna,
isynnerhet England.: Därmed fick också det mellanliggande
nordskandinaviska kustlandet större värde med hänsyn
bäde till sina alster, som uppköptes av passerande fartyg,
och sina hamnar, där dessa fingo erlägga avgifter, när de
löpte in för att söka hamn eller driva handel.

! Jfr sid. 224.
