536 KARL IX.

skicka Oss efter det gamla ordspråket, att som man ropar
i skogen får man svar.

Så är då detta Vårt svar igen på samma ditt brev, att då
du skriver Oss till att icke hava handlat som en ärlig, kriste-
lig konung, och att Vi icke have hållit det stettinska fördra-
get, det diktar och ljuger du Oss på som en den där sin mun
icke kan styra och som en äreskändare, den där sig med
skällsord värja vill, när makten icke räcker till. Men Vi
have däremot denna fejd och örlog av högsta nöd och orsak
begynt, för vilken Vi akte att ansvara inför Gud i himmelen
på den yttersta domens dag, då du ock skall möta och göra
räkenskap för det oskyldiga blod, som nu utgjutes, så
ock för andre dine tyranniske gärningar, som du i all din
tid med dine undersåtar och andre fattige folk bedrivit
haver.

Vad anbelangar den ärliga kamp du Oss tillbjuder, så är
det mycket bättre att ynka dig än att slåss och fäkta med
dig; och en varm kakelugn vore dig mycket bättre och tjän-
ligare än en sådan skärmytsling och kamp, så ock en god
medicus, som kunde sätta ditt huvud något bättre i lag igen.
Du borde väl skämmas, du gamle narr, att således antasta
en ärlig herre, vilket du visserligen av en gammal sköka lärt
haver, som sig med skällande plägar vwvärja.

Detta är Vårt svar på din lättfärdiga och obeskedliga skri-
velse.s

Den eld, som flammat upp i den gamle konungens harm-
fyllda utmaningsbrev, skulle snart för alltid slockna. I mit-
ten av oktober försämrades Karls tillstånd så mycket, att
han måste lämna krigshären. Han fördes då till Nyköpings
slott, där hovet vistades. Men den besvärliga resan tog
hans sista krafter, och blott fyra dagar efter sin framkomst
till huvudorten i sitt gamla hertigdöme uppgav Karl sin
anda i en ålder av 61 år.

Litteratur: Axel Larssen, Kalmarkrigen; häft. kr. 6: —
