550 SVENSKT FOLKLIV PÅ 1500-TALET.

som ännu ägde en halv tunna silverskedar. På flera ställen
under vägen lade man för oss sådana skedar, vari bönderna
sätta sin stolthet.

Den 18 mars tog jag avsked av bonden och begav mig
tidigt i väg därifrån. Ju längre jag kom, dess mindre snö
och dess djupare vatten var det. Efter två mils färd kom
jag till en rinnande bäck eller grav, som jag ville fara över.
Men då brast isen under min häst, så att han sjönk ned
ända till bröstet och släden efter. Jag hoppade ur, och isen
brast även under mig, så att jag stod i vattnet till halva min
längd. Därifrån hade jag ännu en god mil till Söderköping,
vilken jag till största delen sprang till fots; och dock kunde
jag knappt värja mig för kylan, emedan jag var våt in på
bara kroppen: Jag kom strax före frukostdags till staden
och hade då hunnit blott tre mil från mitt nattläger.

Denna dag liksom den följande, den 19, låg jag stilla i
staden för att torka mina tillhörigheter, värma upp mig och
låta min häst vila sig.,» Dagen därpå träffade Kiechel åter
sin reskamrat, och de fortsatte nu färden tillsammans. På
eftermiddagen den 30 mars kommo de till Kalmar. Kiechel
berättar:

sJag kunde icke få något stall åt min häst, varför det
stackars djuret måste stå på gatan till om aftonen, så att
all vägsmuts frös fast på honom. Till slut fick jag för min
och min kamrats häst hyra ett kök på nedre botten i en mu-
rares hus, och där ställde vi in våra hästar.

Staden Kalmar är den förnämsta orten i Småland, liten
men befäst; och skulle fästningen lätteligen kunna göras
mycket stark, enär den ligger på en slätt alldeles invid Öster-
sjön. Där finnes även ett kungligt slott, väl befäst och om-
givet aven stark vall, späckad med kanoner.

Under den heliga påskfesten låg jag stilla där och gick om
morgonen, påskdagen den 3 april, till slottet för att höra
predikan, som lästes på svenska i en stor sal. Men Kunglig
Majestät med gemål och fröken höllo sig i ett särskilt rum,
så att allmänheten ej fick se dem. Och mitt emot den nämnda
salen låg ett annat stort rum, där hertig Sigismundus lät läsa
mässa för sig. Efter middagen gick jag dit på aftonen, då
man där uppförde skön musik; och hade nämnde hertig i sitt
sällskap sex jesuiter.
