I HÖGTIDSPRAKT OCH FESTLIGT LAG. 555

»Kvinnfolken äro», säger han, »mycket språksamma och
till och med förtroliga, även med utländingar. Deras arbete
är att koka, baka bröd, brygga öl, slakta, bränna brännvin och
spinna, emedan man där icke finner något särskilt bagare-
och bryggareskrå. När de bada, gå män och kvinnor om
varandra i en stuga, vilket ock är bruket i de tyska sjöstä-
derna.

Folket är i allmänhet spetsfundigt, listigt och misstänk-
samt; ingen tror den andre, och äro de mycket fallna för
fylleri. Och emedan de icke hava någon synnerlig humle-
odling, utan humle merendels föres till dem över havet, bru-
ka de, när humlen är dyr, brygga med malört eller en ört,
som de kalla pors, och som gör en alldeles yr i huvudet.»

Lassotas sista anteckning från Sverige rör, betecknande
nog för hans stämning, Blåkulla, eller, som ön nu heter,
Jungfrun i Kalmarsund. MHan nämner, att sjömännen den
tiden icke tilläto, att man kallade berget vid namn, utan
skulle det blott heta ”jungfrun', på det ej olycka måtte drabba
fartyget. »De pläga också», säger han, »»när de därstädes
ligga för ankar, förära det något och kasta detta i sjön, vad
som finnes, såsom handskar, sidendukar, gördlar, väskor
och dylika saker, som man plägar skänka åt jungfrur.»

Litteratur: En resa genom Sverige år 1586 (Föreningen Heim-
dals folkskrifter n:r 44; häft. 25 öre).

I högtidsprakt och festligt lag.

våra begrepp tarvligt. Endast de förnämsta adelsmännen
och de rikaste köpmännen ägde stenhus. De flesta herr-
gårdarna voro envåningshus av trä, täckta med torv eller halm.
Rummen gjorde ett dystert intryck, ty fönstren. voro små;
glasrutor kostade nämligen mycket. I stället användes van-
ligen tunt skinn eller hinnor. I stället för stolar och soffor
hade man ännu obekväma väggfasta bänkar. Väggarna
voro i vardagslag nakna; inga dukar prydde borden.
Men vid högtidliga tillfällen ville både herremän och all-

I VARDAGSLAG levde både hög och låg enkelt, ja efter
