EN SVENSK RÅDSHERRES SYNDAREGISTER FRÅN 1500-TALET. 569

ders. Ty annars vore fara värt, att »någon synnerlig plåga
och Guds straff) skulle övergå alla Sveriges inbyggare »an-
tingen med krig och blodsutgjutelse, pestilentia, dyr tid el-
ler andre svåre plågor».

Erik XIV, som åtminstone själv påstod sig »stadigt och
alltid hava där synnerlig lust och vilja till, att befordra
Sveriges rikes inbyggares gagn, bästa och välfärd», utfär-
dade år 1563 ett plakat med anledning därav, »att ondskan
och argheten flux växer till och förmerar sig i världen, så
att många onde och vanartige människor finnas, de där
varken bry sig om Gud eller Hans helga bud, utan taga sig
ett ogudaktigt leverne föres. Bleve sådant icke straffat av
överheten, så vore fara för att »Gud skulle det hårdeligen
hämnas utöver. Till förekommande därav förbjöd konung-
en nu först och främst, att s. k. högmålssaker försonades med
böter. De brolt, som dit räknades, voro »Guds förhädelse
och föraktelse, förräderi, mord, uppenbart hor, frändsämje-
spjäll, våldtäkt, tidelag och andre slike laster». De, som så-
dant bedreve, skulle icke utan livsstraff undkomma, stad-
gades det.

»De månge store och gräselige eder, som allestäds vanka»,
synas redan på denna tid ha varit ett av de fulaste
dragen i svenskens uppträdande. Maningarna från överhet
och prästerskap att därmed »hava fördrag» voro talrika.

En svensk rådsherres syndaregister från
1500-talet.

den mäktige ledamoten av riksens råd, Benkt Nilsson
Ferla. Och härvid är att märka, att han huserade
icke i någon avsides belägen landsända utan så nära rikets
hjärta som på Bergshammar i Södermanland.
Vi anföra här ändå icke alla de bedrifter, som tillvitas ho-
nom i ett »sklagemålsregister» för åren 1542—44, vilket för-
varas i kammararkivet.

I :TT UPPRÖRANDE exempel på tidens råa seder gav
