578 SVENSKT FOLKLIV PÅ 1500-TALET.

Ty den oskickeliga knekningen uti gången viljom vi de
schweiziska krigsknektar efterlåta och dem, som det för en
stor prydning hålla att bära en plymefjäder i hatten, ändock
vi se, att biskopar sådant vis sig behaga låta.

Sitta och leka med fötterna hörer narrar till, lika som ock
att gyckla med händerna är tecken till att densamme icke
är vid fullkomlig skäl!

Om kroppens prydning.

Uti en summa är sagt om kroppen; nu viljom vi med få
ord tala om hans prydning, alldenstund man därutav ens
sinnes egenskap förnimma kan.

Att släpa långa rumpor? efter sig varder på kvinnfolk be-
gabbat; hos manfolk ogillas det. Om kardinaler och biskopar
sådant väl anstå, låter jag andre därom döma.

De granne dukar äro alltid förkastade vordne både hos
män och kvinnor, alldenstund detta är ett annat klädesbruk,
nämligen att man därmed det betäcker, som otuktigt synes
för människornes ögon.

I förtiden haver det intet aktats manligit att omgjordad
vara. Nu varder det samma hos ingen lastat, att skammen
med skjortor, underkläder och nyuppfunna strumpor betäckt
varder, omskönt kappan bort blåste.

Att uthacka en klädning hörer dem ursinnigom till; för-
brämade kläder med åtskillig slags färg att draga hörer hov-
narrar och apor till.

Därföre skall en efter sin lägenhet, stånd, landsbruk och
seder sig renligen bepryda och icke orenlighet, icke överflö-
dighet eller motvillighet och högfärd med sig hava.

Ynglingar står den klädning bäst an, som minst beprydd
är, dock utan orenlighet.

Om föräldrarna dig några sköna kläder givit hava, skall
du dig själv icke beskåda med bekvämde ögon,? ej heller
för fröjds skull dem draga" och dig hos andra förhäva, ty
det ena hörer apor och det andra påfåglar till. Andre måga
sig väl däröver förundra, men du skall dig icke tycka låta,
att du vackert klädd är.

! Förstånd, vett. — ? Svansar, släp. — ? Beskåda dig både fram
och bak. — 4 Draga på kläderna, bära dem.

