LÄKEBÖCKER FRÅN 1500-TALET. 585

blod, antingen av hett eller ock kallt blods. Är kindbenet
mycket svullet, så skall man låta huvudådern eller ock sätta
kopphorn på skuldrorna» samt »låta purgera livet nedantillo!
m. m. En stark ansvällning skall man stinga ett hål uppå
och sedan tvätta såret med vinättika och alun eller salt
och myrrha. »Mem, heter det, »var ock tandevärken är av
matk, då gör en rök av bolmefrö? och låt honom gå genom
en pipa in på tanden, så dödar den matken och borttager
värken.» Mot smärtor vid mjölktändernas frambrott skall
man smörja med hönsister, harhjärna eller terpentin eller
ock gjuta varmt vatten på barnets huvud.

Mycket populär var också »En liten Läkiare Book, ganska
nyttigh till att bruka», vilken hade ärkebiskop Olaus
Martini till författare. Den grundlärde mannen hade tyd-
ligtvis, liksom så mången annan i detta mångkunnighetens
tidevarv, studerat även medicin vid sidan av sin egentliga
vetenskap, teologin. Bland ärkebiskopens kurer må följande
anföras.

För styng i sidan, bukrev och klorev.

Denna sjukdom kommer därav, att den maten, som uti
magen är, icke kan smältas, utan vändes, löper av och till
ifrån den ena sidan till den andra upp och neder i tarmarna
och gör buken att värka. Emot samma sjukdom tag en gam-
mal höna eller hane och sjud det köttet med mycket salt
och något ingefära eller peppar, giv den sjuka det äta och
dricka spadet! Det hjälper. Item ät vitlök med bröd emot
samma sjukdom! Men kommer han av bävelse, då må man
bruka pärlor, som äro komne av matkeskal, dem små stöta
och dricka med öl eller vin; det hjälper och är försökt. Item
tag hareskarn och stampa det väl smått, sedan slå det i vin
eller öl och sila det igenom ett rent grant kläde, drick det
sedan! Det hjälper.»

För kuriositetens skull må anföras vad som ordineras i
dansken Henrik Smids L2egebog, vilken Benedictus Olai an-
litat som källa. Det danska rådet lyder: »Mand maa stode

? Taga lavemang. — ? Frö av den giftiga växten bolmört.
