Trettioåriga krigets utbrott.

sönderslets Tyskland av ett religionskrig, som skulle

komma att räcka i 30 år. Det började år 1618 med
att protestanterna i Böhmen gjorde uppror mot sin ka-
tolske konung, härskaren över de s. k. österrikiska kron-
länderna, därför att han ville beröva dem deras rätt att
utöva sin religion.

Upproret spred sig snart till Tyskland, över vilket rike
Österrikes regent var kejsare. Tyskland bestod då som nu
av en mängd större och mindre stater med sina furstar och
styresmän under kejsaren. Somliga voro katolska, andra
protestantiska. Katoliker och protestanter hade länge hatat
varandra.

Kejsar Ferdinand II var alltifrån barndomen jesui-
ternas lydige lärjunge. Samtiden såg i honom en ny Filip II.
Han skall som yngling ha lovat den heliga jungfrun att ägna
sitt liv åt protestanternas utrotande och skall ha förklarat,
att han hellre ville härska över en ödemark än över ett land,
där kättare bodde. Och dock var han ingen grym natur.
Han trodde ärligt, att han tjänade Gud och den heliga kyr-
kan genom grymheter mot dem, som hade en annan tro.
Så kunde jesuiterna fördärva ett samvete.

Det böhmiska upproret kvästes lätt av katolikernas beprö-
vade fältherre Tilly, och en fruktansvärd straffdom gick
över det arma folket med blodbad och landsförvisningar
i mängd. De försök, som Tysklands protestantiska furstar
gjorde att bistå sina trosförvanter, slogos ned det ena efter
det andra. Då funno Europas andra protestantiska huvud-
makter, nämligen England och Nederländerna, tiden kommen
att gripa in.

MEDAN Gustav Adolf bekrigade det katolska Polen,
