NÄR DE STORA BESLUTEN FATTADES. 103

brev till sin broder, att »vi av riksens råd satt oss tillsammans
om några skepp och söka medconsorter,! att vi ock till tio
stycken komma kunde». Sådan var andan bland de män, som
stodo vid den store konungens sida.

Litteratur: C. T. Odhner, Om orsakerna till Gustaf II Adolfs
deltagande i trettioåriga kriget.

Ludvig Stavenow, Gustaf Adolfsproblemet och den
svenska historieforskningen (Nordisk tidskrift för år
1914).

Ludvig Stavenow, Världspolitik och svensk natio-
nalpolitik på Gustaf II Adolfs tid (Ord oeh bild för
år 1917).

Bertil Boöthius, Svenskarne i de nedersachsiska och
westfaliska kustländerna juli 1630—november 1632.

Waldemar Carlsson, Gustaf II Adolf och Stralsund
1628—juli 1630.

Aron Rydfors, De diplomatiska förbindelserna mel-
lan Sverige och England 1624—maj 1630.

Karl Wibling, Sveriges förhållande till Siebenbärgen
1628—1648; häft. kr. 2:50.

Sven Hedin, Minnesteckning över Bengt Bengtsson
Oxenstierna (Svenska akademiens handlingar för år
1917).

C. T. Odhner, Sveriges förbindelser med Venetianska
republiken under sjuttonde århundradet (Nordisk tid-
skrift för år 1867).

Carl Wejle, Sveriges politik mot Polen 1630—1635.

När de stora besluten fattades.

utskott, åt vilket konungen meddelade sin avsikt att

ingripa till den protestantiska trons och Sveriges egen
räddning. Riksdagsutskottet gav honom följande försäkran:
»sHans Maj:t haver oss veta låtit, uti vad farligt tillstånd
alla våra religionsförvanter i Tyskland råkade äro, och huru-
ledes kejsaren och den påviska ligan den ena fursten och
staden efter den andra intagit och betungat hava, huruledes de
inkräktat alla furstendömen, som gränsa till Östersjön, och
äntligen konungen i Danmark, vår närmaste nabo.? Därföre
är onekeligit, att ju gode råd behövas till denna så högviktige

VID riksdagen 1627—1628 utvalde ständerna ett hemligt

1 Kamrater. — ? Granne.
