GUSTAV ADOLF I NORRA TYSKLAND. 121

Två glädjebudskap!

Medan Gustav Adolf ännu förberedde sig till dessa strider,
nåddes han plötsligt av budskapet »Wallenstein är av-
sattb Hans skarors vilda framfart hade väckt fasa och
förbittring i både vänners och fienders länder. Och hans äre-
lystna planer voro lika farliga för alla tyska stater, vilken
religion de än hade. »Vad behövas väl kurfurstar och andra
furstar?» hörde man honom yttra. »Jag skall göra kejsaren
till den mäktigaste härskare i världen.»

De tyska furstarne fordrade enstämmigt, att kejsaren skulle
avskeda sin fältherre; annars ämnade de icke bistå honom
mot Sverige och andra fiender. De fruktade mera Wallen-
stein än Gustav Adolf. Men bakom Tysklands katolska furstar
stod kardinal Richelieu, som skickat sin förtrogne, den slipa-
de, hemlighetsfulle kapucinpatern Joseph! som sändebud till
Tyskland för att hemligen egga upp motståndet mot kejsaren.
Därvid hade han god hjälp — så egendomligt det än kan låta
— av självaste påvens sändebud. Anledningen därtill var
helt enkelt den, att Urban VITII, den dåvarande inne-
havaren av Sankt Petri stol, hade till sitt främsta ögon-
märke att utvidga påvedömets världsliga makt och därför
hyste fruktan för att kejsaren skulle bli för mäktig. Ty han
visste av gammalt, att ett starkt kejsardöme omöjliggjorde
ett kraftigt påvedöme.

Inför de tyska furstarnes enhälliga fordran hade Ferdinand
intet annat val än att låta sin mäktige fältherre återvända
till privatlivet. Ty att bryta med det katolska partiet kunde
icke komma i fråga.

Wallensteins avsättning var för Gustav Adolf värd lika
mycket som en stor seger. Dem som han främst hade att
tacka för framgången voro Tysklands katolska furstar, det
katolska Frankrikes diplomater och påven! Så sällsamma
verkningar hade sammanblandningen av religiösa och poli-
tiska intressen i detta krig.

På nyåret 1631 kunde Gustav Adolf teckna sig till godo en
annan stor framgång, vunnen väl icke utan ansträngningar,
men utan blodiga offer. Det var en av den svenska stats-

1 Uttalas Schåsäff.
