124 VÅRT LAND BLIR EN STORMAKT.

och den katolske kardinalen varandra handen för upprätt-
hållande av fredlig jämvikt mellan bekännare av olika tro.

Grundligt misstog sig emellertid Richelieu, när han räk-
nade på att göra svenske konungen till en nordisk lego-
soldat i Frankrikes tjänst. Han hade därvidlag gått så
långt, att han tänkt sig ett fördrag, enligt vilket påvekyrkan
skulle av svenska segrar draga fördelar i form av fri religions-
utövning för katolikerna, även där sådan förut icke varit
tillåten. Men här stötte han på ett motstånd, som icke
kunde besegras.

Genom förbundet med Frankrike hade Sverige nu fått en
värdefull bundsförvant utan att ha behövt uppgiva något
av sin handlingsfrihet. Gustav Adolf hade visat sig på under-
handlingarnas fält vara den store franske statsmannen fullt
vuxen.

Litteratur: Lauritz Weibull, De diplomatiska förbindelserna
mellan Sverige och Frankrike 1629—1631 (Lunds
universitets årsskrift för år 1900).
Otto Raab, Svenska minnen i Tyskland: Rägen; häft
kr. 2: 25.

Magdeburgs förstöring.

stridskrafter under befäl av den gamle beprövade Tilly.

Liksom kejsaren var han en fanatisk katolik. Sederen
och sträng mot sig själv, berömde han sig av tre ting: »att
aldrig ha smakat vin, aldrig njutit kvinnogunst och aldrig
blivit besegrad i ett fältslag».

Den heliga jungfrun dyrkade han av hela sin själ. Till
hennes altare vallfärdade han, då han behövde hämta ny
kraft till stora, avgörande krigsföretag. Åt henne invigde
han sina fanor, och hennes namn valde han med förkärlek
som fältrop. I sin ungdom hade han ådagalagt en så utpräglat
asketisk fromhet, att hans moder i honom såg en blivande
präst. Men vid 20 års ålder lockade honom vapenbullret att
lämna den stilla klostercellen och ikläda sig krigarens rustning.

l CFTER Wallensteins avsättning ställdes alla katolska
