132 VÅRT LAND BLIR EN STORMAKT.

ock anblicken av Tillys regementen. De utgjordes av väl-
övade, härdade kämpar, övermodiga genom ständiga fram-
gångar. Ett samtida svenskt ögonvittne skriver: »Rivet,
slitet, smutsigt såg vårt folk ut mot de försilvrade, förgyllda,
fjäderbuskade kejserska; små voro våra svenska och finska
hästar emot de stora tyska hästarna; intet stort utvärtes an-
seende bragte våra svenska bonddrängar på platsen emot de
romarnäsiga! och snorrhättiska? tillyaner.» Men det var män,
som härdats genom mången hård kamp i de ryska och polska
krigen.

Gustav Adolf, som kände sina gossar, hade vid ett till-
fälle ej långt förut yttrat om dem: »Desse, som jag nu hos
mig har, äro väl arme svenske bonddrängar, dålige till
utseendet och illa klädde; men de slåss bra och hoppas
inom kort bliva bättre klädde.»

Och inom hären bodde den förtröstan, som Gustav Adoltf
uttalat i stridspsalmen:

Förfäras ej, du lilla hop,

fast fiendernas larm och rop
från alla sidor skalla.

De fröjdas åt din undergång,
men deras fröjd ej bliver lång.
Ty? låt ej modet falla!

Mod och förtröstan mötte också konungen ur allas blickar,
när han red utmed leden, ordnande och vänligt språkande
med sina män. »Skjuten icke, gossar», sade han till muske-
terarne, »förrän I sen vitögat på fiendenl» och ryttarne gav
han det rådet: »Hamren icke svärden slöa på de stålklädda
österrikarne, utan stöten först ned hästen, så blir den ovige
ryttaren lätt besegradl»

Det var två slags krigskonst, som denna dag skulle mäta
sig med varandra. Tillys här stod i enlighet med den spanska
krigskonstens regler uppställd i ofantliga fyrkanter med ända
till 50 led — tunga massor, vilkas anfall dittills alltid hade
krossat motståndarne. Ryttarne voro iförda tunga järn-
rustningar, ett dåligt skydd mot eldvapen. Men fotfolkets
huvudvapen på den kejserliga sidan var icke musköten utan
ofantliga pikar, nära 6 meter långa. Musköterna voro så

1 Med sina romerskt krökta näsor. — ? Antagligen förvrängning
av det tyska schnurrbärlig = med sina knävelborrar. — ? Därför.
