SVENSKARNES TÅG LÄNGS SPRÄSTGATAN?. 153

regeras efter sina lagar och dess folk bibehålla alla sina fri-
heter och privilegier.

»Så framt Sverige och Brandenburg kunde förenas», skri-
ver en gång Axel Oxenstierna till rådet, »vore näppeligen
i Europa en sådan stat att finnas och kunde bjuda hu-
vudet åt vem den ville.»

När Fredrik Vilhelm själv blivit kurfurste, återupptog
han begärligt den plan som skulle kunna göra honom
till härskare över ett välde, som omslöt hela Östersjön.
Redan samma år, 1640, påbörjade han ånyo underhand-
lingarna om giftermål, vilka domnat av i och med Gustav
Adolfs död. Men dels var det politiska förhållandet mel-
lan Sverige och Brandenburg nu fientligt, dels kom det
religiösa svårigheter i vägen, hinder, som det redan på
Gustav Adolfs tid varit fråga om att undanröja. Kur-
fursten var nämligen icke lutheran utan tillhörde den
reformerta kyrkan. Men den svårigheten hade både han
och hans fader tänkt komma ifrån genom att söka skapa
en förening mellan de bägge protestantiska trosbekännel-
serna.

Den tanken stötte emellertid på det allra kraftigaste mot-
stånd från de lutherska teologerna, som nu hätskare än nå-
gonsin fördömde de reformerta och dundrade mot dem från
predikstolarna. Det lät rent av, som om de fruktade dem
mer än papisterna. Därför såg det alls icke ut, som om den
stötestenen skulle kunna undanröjas.

Planen hade heller inga riktiga sympatier hos den då-
varande svenska rådsregeringen, som synes ha fruktat ett
för starkt tyskt inflytande på Sveriges inre förhållanden
från den kraftige kurfurstens sida.

Tanken på att en protestantisk stormakt med Östersjön
som inhav skulle bildas framkallade också stora farhågor hos
andra makter särskilt tyske kejsaren, Polen, Spanien, Frank-
rike och Danmark, och på tusen olika sätt korsade de gifter-
målsplanerna.

Nu närmade sig också den tid, då Kristina skulle bli myn-
dig, och på henne själv vilade dock ytterst avgörandet. Men
hennes förmyndare tyckte sig redan ha märkt, att hon var
obenägen mot varje äktenskap.
