154 VÅRT LAND BLIR EN STORMAKT.

Ett tag tänkte Fredrik Vilhelm på att göra slag i saken
på samma sätt som Gustav Adolf gjort: han ämnade fara in-
kognito till Stockholm och hämta sin brud. Det kyliga poli-
tiska förhållandet till Sverige verkade dock avsvalnande på
hans iver, och så blev det ingenting av med resan.

Men år 1644, när Kristina blivit myndig, återupptog kur-
fursten med fördubblad iver sina giftermålsunderhandlingar,
och återigen umgicks han med tankar på att själv resa till
Stockholm. Hans rådgivare avstyrkte dock, och det på goda
grunder: en kärleksförbindelse mellan Sveriges drottning och
Brandenburgs kurfurste lät icke förena sig med den poli-
tiska rivaliteten om Pommern. Och Kristina visade alltjämt
ingen lust alls att gifta sig. Men påkostande var det för
den stolte kurfursten, när det slutligen stod klart för ho-
nom, att hans stora, vittfamnande framtidsplaner strandat.

I fråga om Brandenburgs ställning i Tyskland gav fram-
tiden Gustav Adolf rätt, ty det var härifrån den nationella
rörelse skulle utgå, som under ledning av kraftfulla regenter
till sist bröt ned det Habsburgska husets makt inom Tysk-
land och samlade dess folk till en nation.

Litteratur: Bertil Boöthius, Nyare undersökningar rörande Gu-
staf II Adolfs planer i Tyskland (Historisk tidskrift
för år 1908).
V. Granlund, »Die Schwedensäule> och Gustafsburg
(Historiskt bibliotek för år 1880).
T. J. P[etrelli], Svenska minnesvården vid Rhen (TIlu-
strerad militärrevy för år 1909).

Från Mainz till Miwnchen.

Mainz. Tilly hade nämligen samlat en ny här och börjat

röra på sig. Vid svenskarnes annalkande drog sig emel-
lertid »den gamle korpralen» undan mot Donau. Gustav Adolfs
närmaste mål var den protestantiska riksstaden Närnberg,
»de fria städernas» drottning, som nu för första gången hälsade
protestanternas befriare. Hjältekonungens intåg i den fest-
smyckade staden är skildrat av ett ögonvitltne, som med väl-

TIDIGT på våren 1632 bröt Gustav Adolf upp från
