160 VÅRT LAND BLIR EN STORMAKT.

Svenskarne i Bajerns huvudstad.

förstöring, höllo svenskarne sitt intåg i Mänchen, vars
ringmurar och torn ej förmådde trotsa en sådan erövrare
som Gustav Adolf. En gränslös ångest bemäktigade sig bor-
gerskapet, ty nu trodde man att vedergällningen för Magde-
burgs förstöring skulle komma. Men konungen utskrev blott
en ansenlig brandskatt och behandlade för övrigt staden
med sin vanliga mildhet. Han förbjöd allt störande av den
katolska gudstjänsten och besökte själv den katolska mässan.
Även i Mänchen har Gustav Adolf uppväckt döda. Folk-
humorn syftade med detta uttryck på hans upptäckt av
ett stort antal kanoner och en mängd ammunition, som
funnos nedgrävda i tyghuset. Detta var beryktat såsom
ett av de rikaste i hela Tyskland, fyllt som det var med
Tillys rika byten från många segerrika fälttåg. En av de
uppgrävda kanonerna skall ha befunnits vara proppad med
blanka dukater.

I MITTEN av maj, nästan jämnt ett år efter Magdeburgs

Gustav Adolf stod på höjden av makt och ära. Tysklands
folk häpnade över den svenske hjälten, som tycktes kunna
föra sina segerrika härar varthän honom lyste. Pommerns
underkuvande, Tillys återkastande vid Werben, den lysande
segern vid Breitenfeld och det ärofulla tåget till Mainz,
övergången över Donau och Lech, förintandet av Tillys
här, intåget i Bajerns huvudstad — vilken kedja av under-
bara framgångar! Som ett underverk tedde sig också detta
segertåg för protestanterna, vilka under sitt eländes och
lidandes tid hade klagat, att blott ett underverk kunde rädda
dem. Och i katolikernas ögon var undret ej mindre, så berg-
säkra som de hade varit på att deras maktställning aldrig
skulle kunna krossas.

Underverket hade skett. Räddaren var där. Helt plöts-
ligt hade han kommit från det dittills nästan okända, hem-
lighetsfulla Norden. Man såg därför i hans ankomst upp-
fyllelsen av profeten Esaias” ord: »Jag uppväcker en av nor-
dan, och han skall gå över de väldiga såsom över ler och
skall trampa ler såsom en krukomakare.» (Kap. 41:25.)
