186 VÅRT LAND BLIR EN STORMAKT.

hotade att tillintetgöras av »spanska jesuiter och foster-
landslösa hövdingar för legoknektar».

Men lika älskad och vördad, som Gustav Adolfs bild är
av de tyska protestanterna, lika hatad är den i vår tid på
den katolska sidan. Den protestantiske hjältekonungen har
inom Tyskland blivit en symbol för den aldrig helt avstan-
nade kampen mellan de bägge religionerna, och detta går
igen i den katolska historieskrivningen. Genom systema-
tiskt ömsom förtigande, ömsom förvrängande av fakta ger
detta slags hävdateckning en rad påtagliga bevis på att
satsen »ändamålet helgar medlem» alltjämt är en ledstjärna
för katolska ytterlighetsmän. Av dem skildras främlingen,
som vågade inblanda sig i Tysklands inre angelägenheter,
såsom den där av en omättlig makt- och ärelystnad dri-
vits att lura sitt folk in i ett fullkomligt onödigt krig.

De ärkekatolska ytterlighetsmännen ha gått så långt i
sin förbittring mot Gustav Adolfs minne, att de i bajerska
riksdagen gjort försök att förmå tyska regeringen till ett
förbud för Gustav-Adolfs-föreningarna att använda den
svenske hjältekonungens namn. Icke borde det vara tillåtet
för tyska föreningar att uppkalla sig efter en främling, som
av politisk ärelystnad inblandat sig i Tysklands inre ange-
lägenheter!

Deras krampaktiga försök att åstadkomma en vrångbild
av trosfrihetens försvarare röja emellertid, hurusom påve-
dömets anhängare ännu gå och ruva på det bittra medve-
tandet, att Gustav Adolf har som ingen annan satt gräns
för dess herravälde i världen.

Naturligtvis ha jesuiternas lärjungar funnit en och annan
tacksam eftersägare inom vårt eget land, icke bland veder-
häftiga forskare men bland individer, förblindade av parti-
fanatism, småsinta själar, som icke uthärda anblicken av
något ädelt och upphöjt.

Påfallande är emellertid skillnaden mellan den ton, vari
de katolska författarne i våra dagar och på Gustav Adolfs
egen tid yttra sig om den protestantiske hjälten. Medan
nutida ärkekatolska historieskrivare knappt ha ett ord av
erkännande för de storslagna sidor i hans person, vilka borde
kunna uppskattas av både katoliker och protestanter, ytt-
rade sig både 1600-talets katolska författare, hans motstån-
