Gustav Adolis och hans efterföljares
fredliga fälttåg.

ET förefaller oss ofattbart, hur svenska folket kunde
Dbära de tunga bördor, som stormaktspolitiken förde

med sig. Att det var möjligt berodde ytterst på
en viljekraft och en förmåga att för en stor sak underkasta
sig umbäranden, som senare tiders vekare släkten tyvärr
förlorat. Men det berodde också på att Gustav Adolf och
de män, som gingo i hans fotspår, rastlöst arbetade på att
stärka folkets ekonomiska krafter, att föra det framåt till
ett idogt och vinstgivande arbete.

Gustav Adolf visade på det fredliga arbetets fält en orga-
nisatorisk förmåga, lika storartad som på slagfältet. I hans
person nådde VWVasaättens rika härskarbegåvning även i
detta avseende sin höjdpunkt. Men det behövdes en ord-
nande och nyskapande kraft av denna utomordentligt höga
rang, för att det skulle bli möjligt att mitt under vapen-
bullret och på de få fredsåren utföra det inre omdaningsverk,
som, även det, sätter storhetens prägel på tidevarvet. Ge-
nom detta arbete i fredens tjänst skapades medlen till vårt
folks ärofulla uppträdande utåt, på samma gång som det
svenska samhället fick en fast inre organisation, ett verk
för sekler.

Fogdar och förpaktare.

Gustav Adolfs fredliga verksamhet var även den ett stän-
digt fälttåg: mot lättja och dåsighet hos undersåtar, mot
oredlighet och förtryck från fogdars och ämbetsmäns sida.
Överallt i styrelsen blev det en ordning och reda som aldrig
förr. Ofta måste han på faderns vis hota sina fogdar med
