GUSTAV ADOLF OCH HANS EFTERFÖLJARES ARBETE. 221

de tillnamn de åt sig utvalt, det är en fråga, på vilken
hävdeböckerna lämna oss utan svar.

Det nya uppbördssystemet var en ändamålsenlig utväg
för kronan att i en penningfattig tid förvissa sig om kon-
tanter och skyndsam betalning i stället för att ha besvär
med en mängd olika »skattepersedlar», som sedan måste säljas
av »kronans köpmäm. Regeringen besparades på det viset
en massa besvär och skatterestantier.

Men å andra sidan ledde systemet lätt till utpressningar.
Skatteförpaktare äro beryktade för att vara de skonings-
lösaste och rovgirigaste av alla fordringsägare. Det gäller
ju för innehavaren av ett arrende att under arrendetiden
draga största möjliga vinst av vad som överlåtits på honom.
Ju längre det led, dess fler blevo också klagomålen över för-
paktarnes framfart. Men konungen lade härvidlag, lika litet
som när det gällde fogdarne, fingrarna emellan. En dansk
diplomat, som samtidigt vistades i Sverige, berättar, huru-
som konungen en gång år 1622 »haft hos sig alla arrendato-
rer och dem hårt tilltalat». Han hade titulerat dem »judar,
skinnare och landsfördärvare», uttryckssätt alltså, som ställa
dem i jämbredd med fogdarne. I kontraktsboken angå-
ende kronans arrenden finnes exempelvis angående en för-
paktare av två härad i Västergötland infört följande av-
gångsbetyg: »Förrymd som en skälm, upphängd som en tjuv.s

Med all sin vaksamhet och stränghet förmådde dock ko-
nungen icke få bukt med dessa missförhållanden utan nöd-
gades efter några år frångå systemet med förpaktare och
låta fogdarne komma tillbaka.

Rättsskipningen.

För att rättvisa skulle ordentligt skipas, inrättade ko-
nungen Svea hovrätt i Stockholm, en högsta domstol för
det egentliga Sverige, och Åbo hovrätt för Finland. Någon
tid efter Gustav Adolfs död tillkom Göta hovrätt i Jön-
köping för Götaland. Till Svea hovrätts domare yttrade
konungen: »Såframt någon domare dömer antingen Kunglig
Majestät eller någon annan till behag, då vill Kunglig Maje-
stät statuera ett sådant exempel, att han vill låta draga hu-
den av honom, spika den på domstolen och öronen på kåkens».!

1 Skampålen.
