232 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

indien. »Tre svarta gossar och en flicka» hade han med sig
till Sverige. Åtminstone en av dem hamnade hos Erik Oxen-
stierna, Axel Oxenstiernas son, som var starkt intresserad
i kompaniet. I hans räkenskaper för år 1654 äro bokförda
utgifter för begravning av en neger på Tidö.
Guineakompaniet var emellertid en nagel i ögat på Eng-
land, som ej ville veta av några medtävlare om handeln på
Afrika och därför begagnade sig av det krigstillstånd, vari

2

Cape Coast-Castle i vår tid.

det råkat med Holland år 1653, för att under allehanda före-
vändningar kapa det ena efter det andra av kompaniets far-
tyg. Året därpå lyckades svenskarne dock få till stånd en
traktat, vari England tillförsäkrade afrikanska kompaniet
rätt att anlägga en koloni på Guineakusten och driva handel
där.

Men i stället råkade kompaniet snart i strid först med
danska och sedan med holländska västindiska kompaniet,
