GUSTAV ADOLFS FRAMTIDSPLANER FÖR HANDEL O0. SJÖFART. 233

och ett svenskt fartyg blev utanför Guineakusten överfal-
let av fyra holländska skepp, som bemäktigade sig fartyg
och Jlast samt gjorde befälhavaren till fånge. Därpå bör-
jade holländarne blockera och beskjuta huvudfästet på Cabo
Corso. »Men genom de svartes assistens och redelighet»,
såsom det heter i en samtida berättelse, och kommendan-
tens beundransvärda ihärdighet lyckades fästet hålla sig
över ett år. När holländarne slutligen intogo det, behand-
lade de kommendanten på ett skamlöst sätt: han blev »förd
under galgen med ett rep om halsen» och landsförvist till
Arcanien, »där han för de vilde naken skall sjunga och
dansa, Kungl. Maj:t och Svenska afrikanska kompaniet till
spott och spe». Detta skedde år 1664. Det svenska afri-
kanska kompaniets saga var slut.

Nu tog svenska regeringen saken om hand och drev slut-
ligen efter långvariga underhandlingar holländarne att er-
lägga en skadeersättning, mot att svenskarne avstodo från
kolonien, ja t. o. m. från rätten att handla på Guineakusten.
Av den utbetalta ersättningen fick afrikanska kompaniet
hälften. Resten »lånade» svenska regeringen — det var Karl
X I:s för sin ständiga penningbrist sorgligt ryktbara förmyn-
darregering — mot »god försäkring», som det hette.

Svenskar och indianer.

År 1626 hade privilegier utfärdats för ännu ett svenskt
handelskompani. Dess upphovsman var en holländare vid
namn Usselincx, en begåvad och idérik affärsman, som
tillbragt sin ungdom på Azorerna och i Spanien, där han
fått värdefulla inblickar i spanjorernas affärshemligheter.
På dessa erfarenheter byggde han sina planer att åstad-
komma ett svenskt bolag för handel på främmande världs-
delar. Genom sina vältaliga förespeglingar vann han bå-
de Gustav Adolf och Axel Oxenstierna för sina planer.
Varför skulle icke vårt fattiga folk kunna få något med
av de sagolika skatter, som spanjorer och hollän-
dare hämtade från främmande världsdelar, isynnerhet
Amerika? Så tillkom det svenska Söderkompaniet,
