252 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

alla tonarter lovsjöng landet i väster. Som emellertid svenska
regeringen icke ville tillåta, att holländarne vidare skulle
draga nytta av svensk arbetskraft, blevo finnarne hemsända
igen.

x

Med tiden föllo svenskarne på andra sidan havet i glömska
hos sitt hemlands styrande män, och inga präster kommo
vidare över till dem som kulturbärare. Församlingarna rå-
kade i ödesmål, och kolonisterna klagade sin nöd i brev till
hemlandet, men breven tyckas icke ha kommit fram. Då
anlände till deras lycka en svensk dit på Karl XI:s tid.
Det var »en rar fågel i landet, ty då visste de svenska ej mer
av sitt land, än vad de hört genom de gamlas sägner». Man-
nen i fråga lyckades vid sin återkomst till Sverige få ko-
nungen intresserad för svensk-amerikanarnes sak. Karl XI
lät inhämta närmare upplysningar om förhållandena bland
dem, och kolonisterna svarade med en anhållan i bevekande
ordalag att få svenska präster, som voro väl lärda i den he-
liga skrift, så att de kunde försvara dem mot alla de falska
lärare och främmande sekter, som funnos i deras grannskap.
Det borde vara »sedige och nyktre männer, de där kunna före-
gå sine åhörare med gode exempeb. Svensk-amerikanarne
ville själva underhålla dem.

Dessutom begärde de att få köpa biblar, postillor, guds-
tjänsthandböcker, katekeser och abc-böcker. Deras enda
önskan var, satt de sålunda på själenes vägnar måtte bliva
väl försörjdes». För övrigt ginge det ingen nöd på dem. De
voro, skriva de, indelade i två församlingar. Den ena hade
genom döden förlorat sin själasörjare, som varit svensk, och
hade nu endast »en föreläsare uti den avlidnes ställe». Den
andra församlingen sköttes av en tysk prästman vid namn
Fabricius, »en brav man, dock nu gammal och blinds.

Konungen tillkallade då den för kristendom oeh upplys-
ningsarbete varmt nitälskande biskop Jesper Svedberg, och
frukten av överläggningarna mellan dessa båda handlings-
kraftiga män blev, att två svenska präster, vid namn Rud-
man och Björck, år 1696 sändes över till Nya England med
en mängd biblar, psalmböcker och annan uppbyggelselitte-
ratur på svenska. Man ville verka för, att »de svenska bar-
