254 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

vid mitten av 1700-talet besökte den forna svenska kolonien
och där träffade en 91-årig gubbe, vars fader hade varit bland
de första svenska nybyggarne. Kalm har skildrat sina intryck
i boken »En resa till Norra America».

Efter hand, som svenskarne antogo engelsmännens språk,
övergingo de också till den engelska kyrkan, och i slutet av
1700-talet blevo de på egen begäran lösta från sambandet
med moderkyrkan.

Men än i dag fortlever i den stora nordamerikanska re-
publiken den insats av svensk civilisation och svensk religio-
sitet, som på 1600-talet för första gången gjordes av våra
landsmän i de trakter, där nu staterna Pennsylvania, Dela-
ware och New Jersey utbreda sig. Att denna kulturinsats
uppskattats i Amerika, därom vittna många uttalanden av
författare på andra sidan oceanen, bland vilka särskilt bör
nämnas läraren vid Pennsylvania universitet Amandus
Johnson, som nyligen i två stora volymer skildrat den
svenska koloniens historia från år 1638 till och med år 1664.
Detta arbete bygger han på såväl undersökningar å ort och
ställe som forskningar i svenska, finska, holländska och
engelska arkiv.

Den känsla av vemod inför alltings förgänglighet, som
understundom kommer över den som tfördjupar sig i svunna
tider, dallrar alldeles särskilt gripande genom minnena av
dem, som vigt sitt liv till kulturarbete bland landsmännen
här på oceanens andra strand. Man behöver blott läsa titel-
bladet på följande installationspredikan: »Få arbetare i
mycken säd. Föreställes i anledning av Matth. 9: v. 37, 38,
då välärevördige och höglärde Herr Mag. Olof Parlin til
Kyrkjoherde instältes i Wicacoa och Philadelphia stad, be-
lägen uti provincien Pensylvanien i America, den siette
söndagen efter Heliga Trefalldighets söndag, år 1750.»

Eller låt oss stanna ett ögonblick inför prästmannen
Björks avskedshälsning till sin församling, då han återvände
till det gamla hemlandet! Enkla ord men framsprungna ur
en äkta känsla:
