256 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGSBÖRDORNA.

tillbaka dem i förädlat skick för 3-, 4-, ja stundom 20-faldiga
priset? Här vankades råd och förmaningar av regeringen.
Med tanke på att t. ex. »hudar och skinn här i landet falla
till överflöds uppmanades städernas borgare att anlägga
sämskmakerier. Det myckna lin, som växte i landet, skulle
kunna lämna råämne till stora väverier, och ullen borde
kunna i stor utsträckning förarbetas till kläde.

Privilegier utfärdades också för en mängd väverier, fär-
gerier, garverier och andra fabriker, men påfallande är, att
i förteckningen på de personer, som erhöllo dessa rättigheter,
möter man knappt ett enda svenskt namn. Vad som först
och främst behövdes för dylika anläggningar var kapital.
Och det förstod Gustav Adolf att draga in i landet.

Louis De Geer och vallonerna.

Den rikaste av de utlänningar, som Gustav Adolf och
Axel Oxenstierna lyckades »locka» att i Sverige placera
penningar, var nederländaren Louis De Geer, som med
affärsmannens skarpblick såg, att här fanns mycket att göra
för den som hade kapital och var företagsam. Vad som loc-
kade honom hit var världens bästa järnmalm. De Geers namn
utmärker ett nytt skede i vår järnhanterings historia.

Han började sin verksamhet i Sverige med att av kronan
arrendera Finspångs bruk i Östergötland, som han utvidgade
till en storartad industrihärd. Här uppfördes masugnar,
stångjärnshamrar, spik- och hästskosmedjor; här anlades
kanongjuteri och mässingsbruk. För att få skickliga arbe-
tare inkallade han till Sverige valloner, ett bergsfolk från
den del av hans hemland, som nu kallas Belgien.

I Ardennernas dalar hade vallonerna växt upp under
idogt arbete med järn och eld. Det var en ras av smedfolk,
som här utvecklats, seniga, undersätsiga gestalter med mörkt
hår och bruna ögon, i vilka elden från smedjan tycktes åter-
lysa. Det var ur detta folk, som Tilly tog sina tappraste
krigare. Än i dag går en sägen om hur dessa krigare »stodo
på de avskjutna benstumparna och slöto».

Det var särskilt trakten av Licge, som gav detta nya till-
skott till svensk folkkraft. Ett begrepp om hur omfattande
denna invandring var ger oss en namnlängd, som innefattar
ej mindre än ett halvt tusental vallonnamn, av vilka följande
än i dag bäras av deras ättlingar i vårt land:
